Furunkulos, jo tjena…

I tisdags hade Tifa tid hos veterinären för att öppna upp vänster framtass som krånglat länge nu. Jag kollade i min kalender och husse var till veterinären 14 augusti då Tifa hade en varm och svullen tass efter en mycket djup spricka i trampdynan. Då blev diagnosen furunkulos och vi skulle bada tassen i korhexidinschampo under 14 dagar. Tifa har även fått en 10-dagars antibiotikakur utskriven av en annan veterinär då jag var djupt frustrerad över furunkulosdiagnosen. Tyvärr har inte tassen blivit bra utan Tifa har varit fortsatt halt med varierande grad av hälta. Nu skulle vi ta tag i problemet ordentligt när öroninfektionen läkt ut.

Jag och Tifa infann oss ordentligt hos distriktsveterinären för vår träff med den mycket trevliga veterinären Jessica. Jag tror jag vet vilken veterinär jag ska boka in mina hundar hos hädanefter… Tifa fick lugnande och planen var att börja med röntgen av tassen. Innan vi hann ta Tifa till röntgen konstaterades dock att hon syresatte sig dåligt. De svullna spottkörtlarna gissar jag spelar in då de trycker på luftstrupen när Tifa ligger ner. Lösningen blev att ge Tifa lite uppvakning och väcka henne lite. Sedan fick själva öppningen av tassen göras under lokalbedövning enbart.

Röntgen avslöjade att något var knasigt med en av lederna i den besvärliga tån på tassen. Veterinären frågade mer om hur Tifa hade skadat trampdynan. Jag har ingen aning om hon klivit på något vasst eller om trampdynan spruckit av sig själv. Tifa har tyvärr inte visat något, collie som hon är. Veterinären misstänkte att senan i tån kanske kunde vara skadad. Hon skulle kolla den när hon hade öppnat. Jag fick lämna Tifa i trygga händer hos veterinären och åka till jobbet. Husse fick vaffa (vård av familjemedlem, istället för vabba) på eftermiddagen och hämta henne efter lunch.

Resultatet av öppningen blev en fistelgång fylld med ledvätska och när veterinären sköljde leden kom en lös broskbit ut. Det förklarar verkligen varför hältan gått upp och ner och varför Tifa vissa dagar inte velat gå alls. Stackars liten Tifa… Senan var oskadd i alla fall men enligt röntgenbilden ser inte den leden speciellt snygg ut. Övriga tår var helt rena. Nu får vi hålla tummarna att detta löser Tifas problem. Hon är absolut mycket piggare och gladare än vad hon var innan operationen. Om inte hältan blir bra såg veterinären bara ett alternativ, att amputera tån. Det känns dock inte som ett alternativ tycker jag då Tifa inte gick något vidare att söva utan risk. Jag tvivlar på att det går att amputera en tå på bara lokalbedövning. Vi ska prova att sätta in kortison för de svullna spottkörtlarna. Problemet är att vi måste sluta med rimadyl då, för rimadyl och kortison fungerade inget bra ihop. Först ska Tifa bara äta rimadyl i 10 dagar efter operationen. Följetongen fortsätter…

1 Comment So Far

Yvonne E says:

Håller med… stackars liten Tifa! Håller tummarna för att det funkar bättre efter det här.
Ibland skulle man önska att collie var lite mer lik vissa andra raser (törs inte skriva vilka ;-)) som ”talar” om när de har ont.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *