Fjärde gången gillt heter det tydligen med Loova. Efter att vi av olika anledningar blivit tvungna att stryka oss på tre tävlingar fick vi äntligen åka på en tävling igår, appellklass spår i Hedemora. Tyvärr var vi väldigt dåligt förberedda på framför allt lydnadsdelen, framförgående kan Loova inte och budföringen är inte befäst. Jag vill dock starta henne i år och med täta löp hade jag två appellprov som var lämpliga i augusti och september. Det i september föll bort pga att jag är tävlingssekreterare på en rallylydnadstävling då. Vi åkte och jag hade inga förväntningar eller förhoppningar.

Vi var på plats i god tid och jag hann köra lite fritt följ med Loova innan lottningsdags. Jag drog startnummer 6. Sedan bar det av ut i skogen, en helt underbar skog. Jag tror att jag ska åka till Hedemora fler gånger på spårprov om skogen ser ut på detta vis. Det blev en längre stunds väntan innan det var dags för Loovas tur i spåret. Är det något som jag är säker på tillsammans med Loova så är det spåret och älskade gumman gjorde mig inte besviken igår heller. Hon plockade upp spåret fint, dök på apporterna i vanlig ordning för att sedan komma i full galopp med dem för kamplek och tog vinklarna kanon. När vi hittat slutet hojtar domare Gunnar Fors att så där ska det se ut. Naturligtvis tänkte jag, så här brukar det se ut. Jag brukar säga att alla borde ha en Loova i spåret. Hon är helt fantastisk!

Påsläpp på spåret – fotograf Marie-Louise Muhr

Tillbaka till klubben för lydnadsdelen och efter en fika för domarna började vi med budföring. Jag tänkte att den kan vi gott prova. Loova har aldrig kört budföring till någon annan än husse och aldrig på full längd. Vi hälsade på mottagaren, gick till utgångspunkten och jag skickade iväg Loova. Hon vinglade iväg till domarna som nonchalerade henne och då travade hon iväg till andra sidan innan hon fick syn på mottagaren. Hon travade iväg tveksamt, ökade till galopp men efter halva sträckan vred hon huvudet mot mig för att höra om hon gjorde rätt. Jag tittade hastigt upp i himlen på alla svalor som flög runt. Utan kontakt med mig fortsatte Loova till mottagaren och satte sig snyggt och prydligt. Tillbaka till mig kom hon som ett skott. Älskade lilla Loova gör en helt ok budföring trots att hon inte riktigt vet vad hon ska göra. En dunderbelöning blev det till henne när vi gått av planen.

Sedan blev det lydnad. Där lyste vår bristande träning och orutin igenom. Linförigheten var under all kritik och framförgåendet avstod jag. Läggande under gång och inkallning gjorde Loova perfekt. Vid apporteringen tjuvstartade hon och med facit i hand skulle jag inte sagt något. Nu kallade jag tillbaka henne, dock för sent, och skickade henne sedan ordentligt. Resultatet blev en låg Loova som blev väldigt osäker pga att hon gjort fel. Loova vill så gärna göra rätt och kan bli helt förstörd av att göra fel för tänk om matte blir besviken. Jag har mycket svårt att lyfta upp henne från den sinnesstämningen. Det höll i sig även vid hoppet och vi nollade både apporteringen och hoppet, momenten med mest koefficient på. Jag kände dock att jag inte kunde låta Loova gå av planen i den låga sinnesstämningen så jag lyckades peppa upp henne till att göra ett perfekt hopp med bara ett dubbelkommando på återhoppet innan vi gick av planen för belöning. På så sätt fick Loova en mycket bra känsla med sig ut från planen och en nöjd matte. Jag tror verkligen att det stärker henne till kommande starter. Platsliggningen som vi gjorde sist var inget problem alls.

Totalt fick vi ihop 198,5 poäng med en fjärde placering och blev godkända. Klubben delade ut pris till bästa poäng på specialen och det var Loova som hade det med 10 på spår och 8,5 på budföringen. Tydligen var vi de enda med fullt på spåret. Jag är mycket bortskämd med mina spårhundar! Jag är nu mycket peppad till nästa start i appellspår och har redan sett ut två till i oktober innan Loova börjar löpa. Det ska läggas ner mycket tid på träning innan och jag hoppas verkligen på uppflytt till lägre i år.

Vacker som en dag!