Efter middagen igår åkte vi ut på klubben för lydnadsträning. Vädret var alldeles förträffligt, solen sken och det var så pass varmt att jackan lämnades i bilen trots att klockan hann bli 19.30 innan vi kom ut på klubben. Yuffie var överladdad, stackarn hade inte fått träna på flera dagar (vi hade inte tränat sedan i torsdags), och tjöt på planen. Ja, ja husse har lite överskottsenergi att jobba ur henne i veckan innan det är dags för tävling på söndag. Nu när Yuffie har tappat sina 3 kg i övervikt är det en helt annan energi i henne igen, på gott och ont naturligtvis, ibland går det bara överstyr som igår med tjutet. Träningsmässigt var det inga problem. För att de skulle träna på att hålla ihop hela lydnadsprogrammet kommenderade jag dem. Koncentrationen höll i sig längre än tidigare och det är också något jag tror hänger ihop med den allmänt bättre konditionen utan övervikt.

Tifa fick träna fritt följ. Jag tyckte sist vi tränade att hon hade en märklig knyck med huvudet och hon verkade inte vilja ha ögonkontakt med mig på samma sätt som hon gjort tidigare. Kent grälade på mig och frågade om jag ändrat gångsätt nu när jag tränar två hundar men jag skyllde det på mina nya skor. Jag har köpt mig ett par rundade skor som rullar fram när jag går. De är jättesköna men fungerar bäst på asfalt eller grus, på ojämna gräsplaner vrickar jag lätt fötterna och det är antagligen detta som har lett till att jag har ändrat gångsätt på appellplanen. Jag måste komma ihåg att välja mina kängor när vi ska träna… Hur som helst konstaterade jag att vi ska teknikträna fotgåendet ett tag.

Kiros fick sin första lektion i externbelöning. Kamprulle som belöning som han först fick ta efter att ha satt sig i utgångsposition med ögonkontakt trots att kampen låg ett par meter bort. Killen förstod fort och uppskattade verkligen belöningen. Vid ett tillfälle tog han kampen och drog järnet runt planen vilket ledde till att han tappade den. På planen sedan elitspårprovet i söndags fanns en rödmålad fläck kvar och den såg Kiros i skymningen och antog att det var kampen. Han stoppade ner nosen och kom snopet tillbaks till mig. Jag kunde inte alls hålla mig för skratt för hela nostryffeln var röd! Han såg verkligen ut som Rudolf med röda mulen. Det var verkligen synd att jag inte hade kameran med mig för innan vi kommit hem hade färgen åkt av igen. Jag avslutade träningen med att träna lite apportering enligt lydnadsklass I. Kiros satt snyggt och prydligt bredvid mig och höll apporten utan att tappa den på sina tassar (det händer emellanåt…). Den stora stötestenen för en start under försommaren är fotgåendet men vi ska träna det under hela vintern. Just nu tränar vi höger halt men vi måste variera träningen och träna på annat mellan varven.