Det allra bästa botemedlet mot min nedstämdhet som kommer periodvis är just nu att träna hund. Jag och Tifa var helt ensamma ut på klubben igår kväll och guuuud vad jag älskar henne. Just nu är hon inne i en helt fantastisk period med en samarbetsvilja utan dess like.

Vid fotgåendet var hon uppmärksamheten själv och väldigt intensiv men faktiskt utan att ta sina egna initiativ. Jag har tränat de senaste veckorna på att kommandot fot faktiskt inte betyder ”res dig upp och gå” utan ”koncentrera dig på matte och följ henne”. Jag upptäckte nämligen att när jag sade fot reste sig Tifa upp och gick oavsett om jag stod kvar eller inte. Vid inlärningen har jag alltid sagt kommandot och sedan väntat en stund innan jag gått. Under resans gång har jag antagligen börjat att slarva och sagt fot samtidigt som jag gått och det har fått lite oanade konsekvenser. Problemet har dock varit lättkorrigerat och har även som sagt fått fler bieffekter som är positiva. Mitt nästa projekt angående fotgåendet är att dressera mig själv i höger- och vänstersvängarna. Jag har vissa problem med fötterna…

En enda inkallning med ställande blev det igår, men när Tifa gör den så bra behövs inga fler repetitioner. Galopp fram till halten och sedan galopp in till mig utan tanke på att sänka farten pga stoppet. Ett snabbare ställande hade det visst kunnat vara men jag låter det vara så här just nu. I mitt huvud har planen för att även lägga in läggandet börjat ta form. Vi siktar mot lydnadsklass 3 och ska påbörja träningen av de momenten under vintern.

Apportering stod också på träningsplanen för gårdagen och här ska jag jobba lite på ingången med apporten. Det blev gärna lite snett igår så det blir antagligen dagens träningsfokus. Träningen avslutades med hopp över hinder med bollbelöning för uthoppen. Här behöver matte träning – i att kasta bollen rakt och långt. Några tips??? Jag prickade Tifas rumpa vid första kastet och hindret på det andra. Jag är ett hopplöst fall när det gäller att kasta saker och ting. En tennisboll är åtminstone hyfsat enkelt att kasta istället för repbollarna.

Hela träningspasset lyste Tifa av glädje och med en sådan hund bredvid sig kan jag inte bli annat än glad i både hjärta och själ. Träningspasset avslutades med den obligatoriska stretchningen av framdelen. Tifa hade ingen lust alls att sluta träna och det ser jag som mycket positivt, att jag måste släpa av min hund av träningsplanen. Jag funderar på om Tifas attityd beror på att hon numera äter ett färskfoder eller om hon bara är inne i en sådan period just nu. Sedan Tifa började äta färskfodret tycker jag att hon är betydligt piggare och mer på än tidigare, men som sagt var, det kan vara en slump också. Hon får i vilket fall som helst fortsätta med färskfodret.