De senaste dagarna har jag blivit påmind om livets förgänglighet. En kollega miste sin svärfar i måndags. Igår läste jag att min och Khelas agilitysinstruktör hade gått bort i fredags. Bägge i vad jag anser vara förtid då ingen av dem hade förväntat sig att livet skulle ta slut här, nu och på det sättet. Det får dock en att fundera över vad som man själv värdesätter i sitt liv. Mitt konstaterande är, lev livet nu. Skjut inte upp saker du vill göra till senare utan gör det nu.