Igår åkte vi ut till klubben direkt efter att jag kommit hem från jobbet. Jag har hela denna vecka varit lite deppig och absolut inte haft någon inspiration till att träna hund men idag kändes det bättre och Kiros behövde verkligen tänka lite. Tifa fick stanna hemma då hon har haltat till och från i veckan igen.

Vi började med platsliggning. I Yuffies värld har platsliggningen fått en annan betydelse och hon lättar numera väldigt lätt. Husse får backa i träningen… Kiros grundtränas i platsliggningen och jag tycker att det går riktigt bra. Med Kiros har jag anammat ligga-still träningen i många vardagssituationer. Han kan lika gärna få ligga still medan jag gör något annat, typ plockar bajs, som regelrätt platsliggningsträning. Killen ligger riktigt tryggt, peppar, peppar.

Vi hade hållit på en stund när det kommer en bil med släp på vägen och helt plötsligt har vi två jämthundar lösa på planen. Grrrrr…. Jag kände direkt igen hundarna då vi blivit störda i träningen tidigare i höst av en drällande jämthund. En av hundarna hade halsband och koppel medan den andra var helt ”naken”. Kent satte in våra hundar i bilen medan jag fångade in drällputtarna och kopplade bägge i samma koppel. Därefter gickjag in i klubbstugan och tog ett samtal med klubbens ordförande om att vi nog har ett problem som måste lösas. Efter ett tag dök ägaren upp, han bor granne med klubben. Han sa att hundarna har smitit (den ena skulle krypa ur halsbandet, men han hade ju kopplet på denna gång), men i nästa mening sa han att hundarna brukar springa till klubben för att de luktar andra hundar där. Ja naturligtvis är det spännande för dessa två unghanar. Ägaren sa också att han inte trodde att någon var på klubben den tiden.

Hur ska det nu vara? Har hundarna smitit? Knappast, kopplet var fullständigt helt som den ena hunden hade på sig. Att tro att ingen fanns på klubben var en rejäl lögn då strålkastarna på planen är så kraftiga att det inte går att undgå att se dem. Sedan brukar hundarna gå till klubben, alltså måste han med vett och vilja släppa ut dem för att rasta sig själva. Jag tror att vi har att göra med en hundägare av värsta sort som är för lat för att ta sina hundar i koppel och gå en normal rastningsrunda. Hundar som kryper ur sitt halsband finns det lösningar till. Jag vet inte hur mycket denna ägare förstod av att han måste se till att hans hundar inte kommer lösa i tid och otid. Han var fullständigt oförstående av att hans hundar störde vår träning och Yuffie som krånglar med platsliggningen behöver inte denna störning nu.

Jag hoppas att klubbens ordförande tar tag i saken och får detta otyg att upphöra. Det är inte bara vi som har blivit drabbade av drällhundarna heller så det verkar vara frekvent förekommande. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till…

Träningslusten var sedan som bortblåst men jag hade dåligt samvete över att Kiros inte fått göra något mer än tränat platsliggning. Jag plockade ut Kiros ur bilen och tränade lite vänstersväng i fotgåendet men all den lilla motivation som fanns var borta. Min fina träningsplan med ingångsträning i både hoppet och apporteringen blev inte genomförd. Nu hoppas jag på ny träningslust till helgen.