Jag och klickern passar ihop som handen i handsken. För varje träningspass som går känner jag starkare och starkare att det är precis rätt belöningsmetod för mig och mina hundar. Jag är dock inte en renodlad klickermänniska 🙂 Min största anledning till att använda klickern är att den låter likadant ständigt vilket jag inte kan göra med rösten då den avslöjar för mycket av mina känslor. Att min timing bara blir bättre och bättre gör heller ingenting. Det är oftast där det felar när belöningarna blir på fel ställe.

Just nu är det stora projektet Kiros och allmän hyfs på vanliga promenader. Jag är av den åsikten att han inte behöver kissa överallt och en tid har han även varit lite dragig i kopplet, framför allt med husse, tillsammans med resten av flocken. Han måste helt enkelt hålla koll på allt! Allra helst nu när vi går mot löp… Att bli arg på honom spelar ingen roll utan förstör bara relationen och mitt och husses humör. Denna vecka har det varit en annan tackling av problemet, utrustad med klickern i handen och godis i fickan gick vi till jobbet i måndags. Målet var att klicka när Kiros gick som jag ville utan att streta och dra mot alla kissfläckar. Tålamod är en bristvara tidigt på morgonen men jag fick verkligen jobba på det och temperaturen hjälpte till, ca 0-gradigt.

Jag skrattade inombords vid första klicket för Kiros reagerade inte alls utan jag fick hala in honom för att kunna ge honom godbiten. Nu hade jag bara torra kulor också men det var enklast så tidigt på morgonen. Efter ett antal belöningar såg jag på Kiros att han visst hörde klicket – han slickade sig nämligen om munnen vid klicket men det var fortfarande svårt att komma frivilligt till mig och hämta sin godis.

Nu efter hela veckans konsekventa hantering av promenaderna sköter sig grabben riktigt bra. Jag fick kvitto på det igår kväll när jag var ute med alla tre och Kiros kom helt plötsligt av egen maskin på att han skulle söka upp mig för kontakt. Naturligtvis blev det belöning. Promenerandet har blivit enklare, jag får se vad husse säger i helgen. Jag ska även köra samma taktik tillsammans med resten av flocken men idag var det alldeles för kallt för sådana övningar, -25 och klicker är ingen bra kombination. Mina fingrar fryser bara vid tanken…

Det är faktiskt första gången jag nyttjar klickern i en vardagssituation men attans vad effektivt jag tycker att det är. Jag har i många år använt mig av den i lydnadsträningen samt även använt mig av shaping, dvs hunden får lista ut själv vad jag vill ha. Minsta lilla ansats till önskat beteende resulterar i klick och sedan fortsätter jag mot det jag vill ha. Jag använder dock mig även av att visa hunden vad jag vill ha fram, exempelvis Kiros ingång till fotpositionen är visad i alla fall i början. Kontakt och apportering är saker som jag använt shaping till.