Spår i halv storm
Igår var det planerat för spårträning och från hundarnas synvinkel var det välbehövligt eftersom jag legat däckad av förkylning halva söndagen och hela måndagen. Vädret lämnade mycket att önska. Det blåste rejält och emellanåt regnade det. Nu åkte vi ut och spårade i alla fall, nyttig övning för våra hundar visade det sig. Medan vi väntade på att spåren lade till sig kom en rejäl regnskur och jag tror att det var bra. Vittringen regnade ner istället för att driva omkring med vinden.
Yuffie fick ett appellspår som jag lade åt henne. Äntligen lyckades jag få ut de 300m som det är tänkt. Jag ansträngde mig verkligen för att gömma apporterna också. Yuffie var jättetaggad på att få spåra och började utan minsta tvekan. Det syntes att det var lite svåra förhållanden för Yuffie stoppade ner nosen långt i spåret för att hålla det ordentligt. Bitvis blev det väldigt mycket slag men eftersom det var både terrängskifte och rejält med vind tyckte inte jag att det var särskilt konstigt. Första apporten hittades utan problem, Yuffie stannar och husse får fråga henne om hon har hittat något. Då kommer hon jätteglatt med apporten. Första vinkeln var heller inget problem. Vid andra apporten gick Yuffie 5 m till vänster om den men gick snyggt in och letade upp den. Andra vinkeln var lite besvärligare och sista sträckan hade Yuffie motvind och fick därmed vittring av slutapporten flera gånger innan vi var framme vid den. Varje gång hon fick vittring av slutet så började hon leta, jättebra, men efter andra letningen var hon lite frustrerad och kom till husse för lite andhämtning och stöd. Efter en liten stund tuffade Yuffie vidare och hittade slutet. Nyttig lärdom för henne och kul för oss att se att hon verkligen har börjat leta efter apporterna ordentligt.
Kiros fick ett rakt spår på strax över 100m i medvind och med kampleksaken på slutet. Det kommer att bli korta motivationsspår en tid för att få inriktningen på spåret och inte på sork/mus. Kiros spårade kanonfint med nosen djupt ner i spåret även han. Här insåg jag att det var väderförhållandet som gjorde den djupa nosen eftersom Kiros gjorde likadant som Yuffie. Det var bra tryck i spårselen hos Kiros och han tog sig fram målmedvetet med bara spår i huvudet. Ett par gånger var han utanför spåret men det hade säkert drivit iväg och han kom snabbt tillbaka till spårkärnan igen. Lyckan över att hitta kampleksaken var total och han fick sedan bära den med sig till bilen och husse igen.
Tifa var nästan på vippen till att vara överladdad. Halvt hysteriskt hade hon suttit och väntat på sin tur i bilen. Husse hade lagt Tifas spår mycket i motvind. Tifa får ta de sämre spårställena eftersom hon är rutinerad och duktig. Två apporter och en leksak i slutet hade husse lagt ut. Tifa hade inga som helst problem med spåret och hittade allt husse hade ”tappat” i spåret. Dock såg Tifa lite snopen ut när hon hittade leksaken i slutet istället för en apport.
Efter spåret åkte vi ut på klubben för lite lydnadsträning. Kiros fick lite linförighet och då fokuserade jag på att belöna språngmarschen. Jag hade fullständigt glömt bort att träna dessa… En klockren inkallning gjorde vi likaså och sedan fick han helt ensam ligga platsliggning med mig på 20m avstånd. Tiden hade jag ingen aning om men målet var en lång tid. Jag hade dock inget att ta tid med. Kiros låg lugnt och stilla hela tiden i alla fall. Där avslutade vi med lite lek med bollen. Kiros ville mer men jag tyckte att det räckte eftersom han hade spårat också. Tifa fick träna fritt följ med fokus på stegförflyttning till vänster. Tifas träning avslutades med två hopp över hinder. Det sista var perfekt där Tifa satte sig rakt bakom hindret. Matte bör dock träna på kast med liten boll… Belöningen som skulle hamna bakom Tifa landade rakt på hindret istället. Yuffie var trött och törstig efter spåret. Hon försökte beta gräs som en äkta kossa när husse skulle träna linförighet. Yuffie tror jag är den hunden vi verkligen måste komma ihåg att vätska upp inför en brukstävling.
No Comments Yet