Vi människor har kommit så långt från vårt ursprung att leva i naturen tillsammans med allt annat som existerar där att det nu börjar bli pinsamt. En motionär såg en björn i motionsspåret på ett friluftsområde i Luleå. Nu är folk där rädda och frågan om skyddsjakt på den ställs. Jag tror inte att det hör till ovanligheterna att det finns björn i det området. Friluftsområden ligger ju oftast i utkanten av städer och där börjar skogen med allt liv som finns där. Sedan tycker jag att folk boende i norra Sverige borde vara mer van björn och kanske förvänta sig att se björn oftare än folk i södra Sverige. Björnarna ser oss betydligt oftare än vad vi ser dem. Besökarna på friluftsområdet är nu oroliga.

Att se en björn under dessa förhållanden har jag inga problem med alls. På mindre än 5m håll tyckte jag att det var lite för nära men jag anser mig fortfarande inte ha någon som helst anledning att inte vara i skogen med hundarna eller plocka svamp och bär. Jag vill inte komma mellan en hona och hennes ungar men samtidigt tror jag att björnen upptäcker mig långt innan jag vet att det finns en björn där. Det är inte precis tyst när jag och hundarna går i skogen. Det som oroar mig för att gå ut i skogen denna tid på året är snarare att jaktsäsongen startat och jägarna är hur skjutglada som helst.