Igår tillbringade vi eftermiddagen i skogen ovanför Brunnsberg tillsammans med Karin och hennes två hundar Ester och Obi. Vi hade gjort upp tidigare att vi skulle ut och spåra tillsammans. Karin var lite osäker på hur hon skulle gå tillväga med pinnarna i spåret. Det slutade med att vi bestämde att göra ett appellspår med pinnar åt Ester för att se hur hon gjorde. Jag lade spåret till Ester och ett kort korvspår åt Obi som ännu inte riktigt räknat ut vad matte vill när det är spårdags. Karin gick ut Tifas spår, Kent tog hand om Yuffies och när jag kom tillbaka lade jag Kiros spår.

Efter en fika och rastning av Rumba var det dags för Obi att ta sitt spår. Obi fick fundera en lång stund innan han tveksamt började spåra. Det blev stopp vid varje korvbit jag hade lagt ut men för varje gång han började spåra igen blev han säkrare. Slutet låg ca 30m upp i skogen och bestod av en korvhög. En glad och lycklig Obi kom dit helt på egen hand och fick massor med beröm. Inte enkelt när man är sex åt gammal och van vid att få hjälp av matte och husse…

Ester tuffade iväg på sitt spår i bra tempo och markerade första apporten jättefint. Kompaniberöm från oss alla tre, matte hade lite problem med linan och var egentligen lite för okoncentrerad på Ester vid markeringen men det löste sig i och med att jag hade full koll på var pinnen låg och hur Ester betedde sig. Första vinkeln var inget problem även om vinden var lite besvärlig på den platsen. Jag hade fått lov att vinkla ovanför en brant sluttning och det påverkade vinden och vittringen naturligtvis. Andra pinnen missade Ester helt då vittringen hade drivit ca 5m till höger om spåret. Inget väsen utan bara fortsätta, Ester är ny i pinnplockning så det var inte förvånande att spåret var viktigare än pinnen. Andra vinkeln lika klockren som den första och slutapporten hittades enkelt. Ester var väldigt trött men nöjd efter spåret. Ester var lik sin mor i sitt sätt att arbeta i spåret.

Kiros tog sitt spår jättefint även om han började med att gå runt en enbuske åt fel håll och komma av spåret. Efter lite virr var vi tillbaka på spåret och apporten hittades lätt. Vinkeln tog han klockrent och sedan hittade han ett sorkbo. Jag hade sett två sorkar springa undan medan jag lade spåret. Efter en lite stund fortsatte han spåra men jag visste inte vad han spårade förrän det hade gått en stund. Då såg jag att han var på mitt spår och hade lämnat sorkarna. 😀 Stor belöning vid kampleksaken på slutet då han skött sorkarna riktigt bra. Det tar sig!

Tifa var så het för det var jättekul att Karin hade gått ut spåret och i en ny terräng också. Jag hade fullt sjå att hålla mig på benen och hänga med Tifa. Alla apporter plockades in och hon var bara lycklig. På slutet hoppade vi över en liten bäck flera gånger och jag funderade på om det var vinden som hade drivit men Karin sa att det var hon som var lite vilsen på slutet. Karin hade kommit lite för nära punkten som Kent började Yuffies spår vid men det gick bra ändå. Tifa är enkel att lägga spår åt eftersom hon är en rutinerad spårhund. Det gör inget att det blir lite konstigt ibland för Tifa löser det i alla fall. Snacka om att ge hennes självförtroende en boost med en krångligt spår som matte inte har någon aning om var det går. Tifa får då verkligen vara kungen i skogen.

Yuffie hade spårat bra men missade en pinne i en nerförsbacke. Det var husses fel då han inte höll igen tempot lite. Övning ger färdighet heter det ju… Yuffies spår var inte särskilt långt eftersom vi var på en helt annan terräng än vad hundarna är vana vid men när de kom tillbaka sa Kent att han hade kunnat lägga lite längre spår då det hade gått så himla bra. Nyttig att åka till andra platser och träna på. Runt Brunnsberg är det mycket berg och lite knöligare terräng än vad vi har runt Mora.

Rumba var den som misslyckades med sitt spår och med facit i hand fick hon inte en ärlig chans. Vi tar nya tag med hennes spår och har en strategi klar i huvudet för hur vi ska gå tillväga. En sak är att Rumba inte ska få vänta till sist i alla fall då hon var väldigt uppvarvad och glömde näsan vid bilen.

Kameran var med hela dagen men tror ni att det blev några bilder? Nej, kameran åkte så fint i fickan runt alla spår…