Igår var vi ut och lade spår igen. Även Kiros fick ett spår även om jag hotade nyss med att ge upp. Vi åkte långt upp i skogen och hittade ett alldeles underbart ställe att lägga spår på. Hit ska vi åka nästa gång vi har valpköpare med oss för det fanns plats för hur många spår som helst.

Rumba fick ett kort spår som husse lade. Han testade även att lägga ut en spårapport för att se vad Rumba gjorde med den. Rumba började lugnt och metodiskt, inte särskilt Rumba-likt men vinden snurrade runt, runt, runt och fröken fick verkligen jobba i spåret. Halvvägs tog hon en paus bredvid husse men fortsatte sedan jättefint och tog sig bra fram till slutet. Hon var nöjd sedan i alla fall.

Kiros hade ett appellspår med markerade vinklar och leksaker som föremål. Längden på spåret var dock inte fullt appellängd men det intressanta var om Kiros skulle ta sig runt spåret idag eller inte. Att hitta sakerna var inget problem, det är det aldrig. Första vinkeln snurrade han runt i och tappade spåret men med hjälp av vinden hittade han det igen efter en liten stund. Andra vinkeln var klockren och utan tvekan. Intresset för spåret räckte hela vägen runt idag och Kiros fick mycket belöning. Nu ska jag klura lite till nästa gång vi spårar…

Yuffies spår hade husse lagt och fokuset låg på att belöna alla pinnar lika mycket, inte bara slutapporten. Efter att Yuffie hittat första pinnen och fått en dunderbelöning blev det en väldig fart under de små tassarna. Husse hade fullt upp med att hänga med. Yuffie markerade pinnarna bättre och bättre ju längre in i spåret hon kom. Matgalen som hon är ville hon gärna åt korven som hon fick i belöning vid pinnarna.

Tifa fick ett enkelt spår med mjuka svängar och markerade pinnar. Hon har slarvat de sista gångerna och jag tänkte ta itu med det igen. Inge problem för spårprinsessan att ta sig runt och hitta alla pinnar. Dock sänktes farten väldigt mycket ute på hygget med ungtallar. Väldigt naturligt eftersom vinden hade ställt till det ordentligt men Tifa redde ut alla problem.