Det har varit dåligt med uppdateringar om valparna här senare delen av veckan. Det har en förklaring och den förklaringen är inte det minsta rolig…

Natten till onsdag förlorade vi två av valparna. Vi gjorde vad vi kunde men inget hjälpte så numera har vi bara tre valpar här i lådan med Yuffie. Eftersom valparna bara tynade bort och det gick snabbt var vi väldigt oroliga för att vi hade någonting som i värsta fall skulle drabba hela kullen. Vi har därför haft dygnet runt vak på de små under veckan. Natten till idag är första natten vi sovit hyffsat även om jag som sover i valprummet har vaknat ofta, väldigt ofta.

Ett tag var vi så trötta att vi tittade på varandra och undrade vilken dag det var. Efter en koll med telefonen konstaterade vi dag bara för att en halvtimme senare undra samma sak igen. Idag känns det som om livet återgått till en mer normal rytm.

Usch, veckan har varit en känslomässig berg-och-dal-bana…
Frimärkssamlande är kanske en lugnare hobby…

Hur som helst mår de tre kvarvarande valparna bra och Yuffie är en duktig mamma. De äter som hästar för det råder ingen brist på mat när det finns tio spenar och bara tre valpar. Det roliga är dock att även om det finns gott om plats verkar de ha samma favoritspenar för det blir lite kiv när det är matdags.

Vår lilla kull

Den trefärgade hanen är minst men han utnyttjar det till max och pressar sig in mellan sina större syskon. Den blå hanen är om en liten björn och störst. Den blå tiken uttrycker sitt missnöje med mycket ljud. Tar mjölken slut i den spene hon är vid klagar hon en rejäl stund istället för att flytta sig.