Kiros älsklingen

Jag älskar min lille lurvige pojk!

Vi har kommit att förstå varandra väldigt bra och vårt goda samarbete hänger på att matte kan tygla sitt heta temperament. Kiros är ingen hund som tränas med att nöta in saker och ting. Han har fått matte att lära sig att avsluta när det går som bäst. Bara-en-gång-till fällan faller jag väldigt lätt in i. Det går oftast fel då och då blir matte missnöjd, även om det mest är på mig själv reagerar Kiros negativt på min ändrade sinnesstämning.

Idag på lunchen tränade vi och faktiskt var det femte dagen i rad som vi tränade någonting. Kiros tyckte att det var roligt och så även matte. Idag var det ställande under gång som fick sig en putsning. När jag tyckte att det räckte med träning ville Kiros mer. Han blev kvar på fotbollsplanen som vi tränade på…

Nu får vi bara se vad det blir av mina planer för sommarens och höstens aktiviteter. Jag nämner dem inte här utan de få vara hemliga.

Till vardags är han en enkel hund att ha och göra med numera. Han har vuxit till sig och tar det mesta med ro. Löptikar märker vi inte av att de finns. Kiros har sina egna flickor i flocken och de är viktigast. Inte för att han tackar nej till en snygg tjej eller så men han letar inte aktivt upp dem och har inga problem att koncentrera sig trots träning tillsammans med löptikar.

Han är lite för snäll ibland bara… Vi tycker att han står ut med för mycket av det Rumba hittar på ibland. Tifa och Yuffie fräser på Rumba men Kiros han står ut och ser lidande ut bara. Det går långt innan han säger till lilla fröken.