Tifa hade en tid i Falun för vattentrask idag. Det har varit lite si och så med rehab-träningen sedan det var varmt vid nyår och vi fick en fin skare. Svårt med snöpulsningen när det är hård skare. Tifa fungerar riktigt bra i vardagen och de gånger vi hyrt in oss i ridhuset för rallylydnadsträning tycker jag att hon har hängt med bra. Hon har blivit lite trött men det är många skiften mellan sitt och stå vilket är kanonträning för musklerna för knäet och detta gör naturligtvis att musklerna blir ansträngda. Nu ska vi träna rally på lördag igen och nästa helg blir det tävling.

Sjukgymnasten i Falun har slutat sedan vi sist var dit i början av oktober. Nu ansvarade djursjuksköterskan Anna för rehabavdelningen. Anna har samma utbildning i hundfysioterapi som mig och det var givande samtal om hundar och rehab vi hade under tiden Tifa traskade. Tifa rörde sig bra, lyfte ordentligt på fötterna och blev inte det minsta trött. Anna tyckte att hon var i fint hull och form. Jag håller med. Jämfört med hur dåligt musklad Tifa var i somras när vi började rehaben har vi kommit en lång väg. Det saknas lite muskler på höger bak men det är inte stor skillnad på benen längre. Efter trasken fick Tifa ligga på vibrationsplattan en stund. Det var helt ok sa Tifa och låg där samtidigt som hon torkade sig efter duschen.

Jag funderade på vägen till Falun på viktmanschetter och vi pratade om sådana. Det blir till att sy ett par som passar Tifa. Jag tror att den träningen blir ett bra komplement till övriga övningar vi pysslar med. Efter tävlingen nästa vecka ska jag även prova att dra kedja med Tifa igen lite lätt. Det skulle vara skönt om det gick att träna ryggen lite på det sättet också. Jag anser att träningen ska varieras så mycket som det går för att få en allsidig träning.

Det allra roligaste var i alla fall att Anna berättade att en granne till henne hade skaffat collie. Den var köpt från en uppfödare som var med på collieklubbens mentalarbete och Anna var väldigt positiv till den. Tydligen hade en kollega inom tjänstehundssektorn också en collie numera. Det värmde mitt hjärta att höra. Sakta med säkert håller vi här i Dalarna på att förändra synen på collie i alla fall på brukshundklubbar här omkring. Det är tack vare er collieägare med arbetsvilliga och stabila individer som är aktiva på klubbarna som förändringen sker. Jag vet att vi finns på en handfull klubbar i Dalarna.