Spår i januari
I helgen har jag och Kiros testat något helt nytt. Vi har spårat i snön!
Normalt sett har vi snö i sådan mängd att det är helt omöjligt att ta sig fram utan skidor eller snöskor. Denna vinter är väldigt snöfattig. Snödjupet är max två decimeter och det är ingen risk att det går över stövelskaftet. När också temperaturen var dräglig kändes det som en bra helg att testa spårning. Jag har ingen aning om hur vittring fastnar i snön eller hur hundar upplever det. Vi gjorde det helt förutsättningslöst.
Lördagens spår lades på en åker med slutet av spåret i ett skoterspår. Det blåste ganska frisk. Kiros spårade tveksamt fram till första apporten och ungefär 10 meter till. Sedan blev han väldigt förvirrad och gick inte att förmå att spåra mer. Bara att sela av och fortsätta i spåret för att plocka upp apporterna. Liggtiden var alldeles för lång gissar jag.
Söndagens spår fick bli i hemmaområdet då jag planerat för ett kort spår med kort liggtid. Vi gick till lokstallet och husse fick hålla Kiros medan jag lade spåret. 60 meter spår med en liggtid på ca 5 minuter blev det. Lite tveksamt i början men sedan föll polletten ner hos Kiros och han låg på fint i linan. Stigen som rådjuren använder flera gånger per dag brydde han sig inte alls om utan var fullt fokuserad på spåret. Inga problem alls att komma till kampsaken i slutet av spåret.
När jag googlat på att spåra i snö finns det två svar. En del märker ingen skillnad utan hundarna spårar som vanligt. Andra säger att nysnö är som vanligt barmarksspår medan gammal snö är mer att likna hårda spår. Snön vi spårade i var gammal snö som under ett par veckors tid varit runt -20. Hur mycket vittring fastna i riktigt kall snö? Jag ser på hundarna att nysnö är mer spännande än gammal snö och rent spontant borde nysnö vara mer blöt än kall gammal snö. Rådjursspåren är intressanta oavsett snötyp utan där är det färskheten på spåren som avgör. Nu lämnar antagligen en flock rådjur betydligt mer vittring än vad jag gör i mina skoterkängor med gummi överallt. Lördagens spår var lagt med skoterkängorna medan söndagens spår med läderkängor.
Jag hoppas på vettigt väder till helgen också. Vill gärna fortsätta att experimentera med detta och jag kommer att tänka hårda spår vilket får betydelse för liggtid och längd. För Kiros del hoppas jag att dessa övningar gör honom mer spårsäker och att vi är väl förberedda när snön smält undan och det är dags att verkligen sätta igång med träningen till appellstarten.
Yana och Toker har spårat på vintern. Båda spårade i stort sett på samma sätt som när det har varit barmark. Till Yana brukade jag lägga spår när det snöade så att spåren blev översnöade innan hon fick spåra. Det är nog på tiden att testa Freyja på det
Intressant att höra!