Helgen har jag tillbringat i Västerås på colliekonferens. Det var min allra första men jag kan då lova att det inte var min sista. Ett späckat program med många intressanta punkter där huvuddelen bestod av anatomi tillsammans med trevliga människor gjorde helgen till en mycket bra helg. Att jag fortfarande är sliten räknas liksom inte… Det var uppstigning vid normal tid 4.45 lördag morgon och jag påbörjade resan mot Västerås ca 6.15. Det tar ungefär tre timmar att åka och jag ville ha lite extra tid utifall något oväntat skulle inträffa längs vägen. Nu gick resan bra och jag testade navigationen i mobilen med Google Maps under tiden. Den fungerade bra men jag skrattade första gången jag skulle rakt fram i en rondell. Navigeringsrösten sa inget om vilken avfart jag skulle ta, det gör vår riktiga navigator, men den talade minsann om för mig att jag skulle köra ur rondellen. Det kunde jag räkna ut själv för jag hade ingen lust att snurra runt, runt, runt i en rondell resten av dagen.

Rummet som jag skulle dela med Bettan var ledigt och jag kunde installera mig innan det var dags för en välförtjänt kopp te och start på konferensen. Större delen av lördagen ägnades åt anatomi med genomgång av rasstandarden först och sedan praktiskt tittande på en del hundar både ute och inne. Jag har ingen vana att titta på hundar på detta sätt även om jag ser många hundar som hundfysioterapeut. Nu skulle hundarnas rörelser stämma med rasstandarden och inte användas till att hitta ev muskelproblem. Jag kan lugnt säga att jag behöver mer träning på det. Problemet ligger nog egentligen i att jag måste bestämma mig för vad jag egentligen tycker själv och sedan omvandla det till lämpligt problem på hunden enligt standarden. Bland annat fick vi fylla i en del av ett exteriörprotokoll för en hund och när sedan vi gick igenom det visade det sig att jag tyckte rätt så lika som exteriörbeskrivaren. Lite avvikelser i graden av fel på en del punkter men dock hade jag reagerat på vad jag tyckte var fel. Exteriör är inte min starka sida och det är därför jag har överlåtit det till exteriörbeskrivare på mina hundar. Ja, ja, med tid blir det mest troligt bättre även det och jag fick med mig ett flertal punkter som jag kan hänga upp mig på fram över. RAS-dokumentet och medlemsmöte hann vi också med innan middag.

Pust, redan här var jag trött och nöjd men se efter middag fortsatte vi med exteriörbeskrivningsprotokoll. En tapper själ hade nämligen matat in alla exteriörbeskrivna hundars protokoll (det nya) i Lathunden och då kunde det plockas ut sammanställningar för hur det ser ut i rasen på alla de punkter som fylls i. Det var väldigt intressant att se och samtidigt kommer det att ge nya möjligheter i att fråga efter hanhundar som passar en tik där man vill förbättra någon exteriör detalj. Det är dock ett hästjobb att manuellt mata in uppgifterna då det tyvärr inte finns någon automatskanning av protokollen. Konstigt ifyllda protokoll finns också, exempelvis hundar som har 0 eller tomt i rutan för antal tänder.Dessa sammanställningar kommer att tas upp på konferensen för exteriörbeskrivare för att poängtera vikten av att fylla i protokollet korrekt. Vid 22-tiden var programmet slut och så även min energi. Vi fortsatte dock en stund till med prat och umgänge innan vi stupade i sängen.

En viss sovmorgon blev det i och med att jag inte hade några hundar att ta hand om. Medan Bettan var ute med sina tog jag en dusch och sedan blev det frukost. Start 8.30 med information om collieägarutbildningen, sedan tog Katja och Per från SLU över och ämnet blev mentalindex. Flera raser till inom SBK står i startgroparna för att dra nytta av jobbet som collieklubben gjort med mentalindex och vill införa det på rasen. Vi hade bra diskussioner och två timmar förflöt väldigt fort. En liten fikapaus blev det innan vi fick information om vallning med collie.

När konferensen var slut var även jag helt slut och tom i skallen. För att rensa lite innan hemresa tog jag en promenad runt Västerås. Sedan var första anhalten Ikea för köp av några plastlådor som jag hoppas kommer att fungera som fodertunnor. De är nämligen stapelbara och just nu är det besvärligt i klädkammaren där maten förvaras. Än har jag inte testat storleken på lådorna. De ska diskas ur först och jag har inte haft tid med det. Jag får se om jag hinner på lördag. Lådorna står hemma i alla fall. Hemma var jag igen vid 18-tiden söndag kväll och efter middagen ramlade jag omkull i sängen. Skulle vilja vara lite ledig just nu…

Kiros får illustrera anatomidelen av colliekonferensen