I efterdyningarna av gårdagens årsmöte i collieklubben känns det som om luften har gått ur oss. Det var ett långt årsmöte och det som utan tvekan ägnades mest tid åt var styrelsens förslag två. Jag kan lämna innehållet i förslaget åt sidan med den enda kommentaren att det sågades inte vid fotknölarna utan det som efterfrågades var förtydligande och att det skulle tas upp vid ett senare tillfälle. Om förslaget hade ratats fullständigt av årsmötet hade jag förstått ordförandes utspel bättre men utspelet hade fortfarande varit ett vidrigt förfarande.

Stämningen på mötet var väldigt god och diskussionen var bra där alla som ville gavs chansen att yttra sig. Vad som sedan hände strax innan vi ska gå till beslut var faktiskt riktigt obegripligt! Ordförande ställde sig upp och sade ungefär något liknande – ta det inte som ett hot men om inte förslaget går igenom avgår hela styrelsen. Riktigt fult var det enligt mig och det chockade många deltagare. Det känns inte som en vettig sak att göra när man är förtroendevald i en förening där demokrati gäller. Förtroendet fick helt klart en törn i alla fall pga detta handlade. En annan sak som gjorde ordförandes handlande märkligt var att känslan på årsmötet var att förslaget mest troligt gått igenom för eller senare i alla fall. Hela utspelet var fullständigt onödigt!

Det känns tomt och märkligt för tillfället. En stor besvikelse har lagt sig i vårt hus. Hur detta ska sluta får vi väl helt enkelt se, förbrukade förtroenden är svåra att återuppbygga. Det kommer dock inte påverka vår syn på avel och heller inte vilken typ av hundar vi vill föda upp.

Läs även på Collievänner om Bettans känsla om händelsen.