Vi passade på att utnyttja den lediga dagen med underbart väder till att spårträna hundarna. Det är faktiskt riktigt roligt just nu att spåra. Det kan ha att göra med att alla fyra hundar är fantastiskt duktiga på det och ännu bättre blir de med träning. Vi har beslutat oss för att satsa helhjärtat på spåren istället för att ibland även träna sök. Tiden räcker inte till och då måste man bestämma sig. Jag lade spåren till Kiros och Rumba. De fick i stort sett likadana spår men spåren var spegelvända, ca 300m med tre apporter och fyra vinklar. Husse fick lägga spåren åt Tifa och Yuffie. För ovanlighetens skull hade vi även fika med oss ut i skogen och medan spåren låg till sig satt vi i skogen och bara njöt av dagen.

[shashin type=”photo” id=”1″ size=”large” columns=”1″ order=”user” caption=”y” position=”center”]

Rumba jobbade på mycket bra i sitt spår och hade en fin låg näsa. Husse ville att jag skulle markera vinklarna i hennes spår men med facit i hand störde vittringen från snitslarna henne. Vi ska inte göra så nästa gång… De första två vinklarna blev lite sisådär pga av snitslarna men de sista var kanonfina. Alla pinnar markerade hon även om hon inte hittade den ena utan jag fick plocka upp den när jag passerade. Rumba lade ner mycket energi på sitt spår för hon var väldigt trött efteråt.

[shashin type=”photo” id=”4″ size=”large” columns=”1″ order=”user” caption=”y” position=”center”]

Kiros fick för första gången på länge ett spår som jag hade gått ut. Vid alla vinklar blev det lite cirklande. Jag vet inte vad det beror på för han ser ut som om han har full koll på åt vilket håll spåret går men måste bara kolla. Sist vi var ut och spårade tog han vinklarna klockrent men då var det husse som lagt spåret. Alla apporter hittades utan problem.

[shashin type=”photo” id=”6″ size=”large” columns=”1″ order=”user” caption=”y” position=”center”]

Till Yuffie hade husse lagt ett långt och lite bökigt spår. Hon är fantastiskt spårsäker men behöver bättre kondition för att orka ordentligt. Husse hade även busat till det på ett ställe genom att lägga spåret och en pinne på ett träbord som av någon anledning står mitt ute i skogen. Det var lite märkligt tyckte Yuffie men markerade att det låg något på bordet. En del pinnar missade hon även om hon letade på att par ställen. Vi antog att pinnarna låg där men när hon inte hittade dem tillräckligt fort gav hon upp och fortsatte spåra.

[shashin type=”photo” id=”7″ size=”large” columns=”1″ order=”user” caption=”y” position=”center”]

Tifa hade ett regelrätt appellspår. Första pinnen var dock en skogspinne men det vållade inte henne något större problem. Andra pinnen hade husse lagt på en sten och när vinden drog Tifa fem meter till höger om stenen fick hon ingen vittring av pinnen där. Den var lite lurig. Slutet hittades utan problem och Tifa var mycket nöjd sedan. Hon älskar att spåra!