På lördag är det dags för ett nytt försök att bli uppflyttad ur appellen för mig och Kiros. Vi har under många veckors tid nu legat i hårdträning på pinnmarkeringarna. Igår hade vi genrep. Jag var till Rättvik och spårade med Ida och hennes två korthårspojkar. Ida lade spåret till Kiros och jag fixade spår till Lexus, Rover och Bentley. Fyra små och ett slut blev det för Kiros då det är pinnarna som är viktigast. Spårar det gör han bra. Medan spåren låg till sig tog vi en fika och pratade hund i största allmänhet.

Lexus fick börja av mina två och han har de senaste gångerna varit väldigt ivrig. Igår var han i en bra aktivitetsnivå och spårade fint redan från start. Det blåste sidvind vilket orsakade lite huvudbry för herrn först men han redde ut det helt själv. Lite virr i vinkeln blev det men inget som oroar mig. Han behöver mer rutin helt enkelt. Pinnarna markerades fint. Jag hade roat mig med att gå över en stor sten i slutet av spåret och det gladde mig att Lexus följde spåret precis över stenen. Själv gick jag runt den. På slutet började han dra lite till vänster men återgick till sitt spår och hittade slutpinnen. Förklaringen till draget från spåret fick vi när vi kom tillbaka från Kiros spår. Klubbkompisar till Ida hade lagt viltspår på samma ställe och ett av spåren gick 20-30 m från Lexus spår. Med tanke på det löste han sitt spår fantastiskt fint!

Kiros var sist ut. Inga markeringar på var Ida lagt pinnarna fanns utan detta skulle verkligen vara ett test på främmande mark, främmande spårläggare och inte mina pinnar. Kiros började lite tveksamt men efter 15 m hade han fäst i spåret och tuffade på. 1:a pinnen markerades fint, 2:a gick han över innan han reagerade på att det låg en pinne. Jag fick hjälpa honom lite genom att inte låta honom gå vidare utan faktiskt leta upp pinnen. En stund senare plockade han upp pinne nr 3 och jag reagerade direkt på att det var en annan färg på den pinnen än de tidigare. Ja, ja, belöning och iväg igen. Ca 15 m senare hittade han ännu en pinne. Då gick det upp ett ljus för mig, förra pinnen hade inte Ida lagt ut. Den måste ha varit kvar sedan ett tidigare spår. Hur länge den legat där vet vi inte men eftersom den inte var lagd av Ida måste vittringen på den pinnen varit mindre än på de andra. Nu började Kiros bli trött. Då jag har kampbelöning på pinnarna tar det på krafterna. Han spårade i alla fall vidare och hittade pinne nr 4. Iväg igen och då närmade vi oss stigen igen. Troligtvis gjorde vittringen från stigen honom osäker för helt plötsligt blev han väldigt låg då han trodde att jag blev missnöjd. Jag lockade till mig honom, klappade om honom och tog av linan. Med lite peppning åkte svansen upp och då visade han att han visste exakt var spåret gick och spårade fram till slutapporten. Fyra apporter och en extra samt slut blev med in och det tycker jag är ett mycket bra resultat.

Ett långhår och ett korthår på platsliggning