Inget är som väntans tider
Det vet ni väl alla men den som väntar på något gott väntar alltid för länge enligt mig. Vad väntar då vi på? Jo, att Yuffie ska börja löpa. Enligt mina beräkningar skulle hon börja första halvan av november. Den tiden kom och passerades utan att Yuffie behagade börja löpa. Hon har blivit märkvärdig och tycker att det är viktigt att markera över andra väldoftande kissfläckar vilket ibland även inkluderar Rumbas nyss gjorda. Kiros hjälper till och ser till att han markerar över Yuffies pölar. Ja, ibland blir jag helt galen på våra promenader. Annars kollar både jag och Kiros Yuffie dagligen för att bara konstatera att inget händer idag heller. Nu börjar jag hoppas på att Yuffie håller på sig ett tag till och inte ställer till parningsläge vid jul och nyår. Bara för att jag skriver det här sätter hon väl igång imorgon…
Annars har vi ägnat dagen åt snöskottning i sommarstugan. Planen var från början att vi skulle tillbringa helgen där men efter att snöovädret Sven drog in med starka vindar och ett par decimeter snö tog vi beslutet att stanna hemma. Nog för att vägen förbi stugan plogas på vintern men vi trodde inte att den hade hög prioritet och för att få upp värme behövde jag åka dit tidigt på förmiddagen. Idag införskaffade vi snösläde och en vanlig skyffel för att kunna skotta fram infarten. Min plan om ett fint julkort med hinken med ris och hundarna fick omarbetas då Sven hade dansat iväg med plåthinken samt strött ut innehållet vilket idag låg under snön. Resultatet får ni se en annan dag.
Hundarna fick springa och leka i snön medan vi skottade. Rumba tyckte det var jättekul efter att ha vilat i två veckor. Dock sprack naturligtvis Rumbas sår på tassens ovansida upp i kylan men det hade jag räknat med. Jag tyckte att Rumba i alla fall behövde springa lite löst på gården medan vi höll på. Nu sover alla fyra sött i soffan och säng.
Nog är det otroligt! När man vill att de ska köra igång löpet, då händer ingenting… 😉