Igår stod det ultraljud av Eiko på agendan. Jag har inte ens vågat hoppas på valpar efter allt vad detta år har erbjudit hittills. Jag har som vana att väga mina hundar när jag kommer in till veterinären och vi vägde även Eiko. Redan där fick jag en föraning om vad resultatet skulle bli. Eiko vägde nämligen fullt normalt och jag tyckte att hon borde ha gått upp lite i alla fall om det skulle vara valpar i magen. Veterinären letade noga men tyvärr hittade hon inga valpar alls. Livmodern såg väldigt fin ut i alla fall fick vi besked om.

Eiko och husse i somras

Nu får vi se när det blir valpar hos oss nästa gång. Eiko har fyllt fem år och övergått helt i fodervärdens ägo. Hemma har vi inga tikar för avel. Rumba är undantagen eftersom vi har henne på foder. Det lutar åt att vi får köpa in någon tik under året men en valp måste växa upp innan vi ens kan tänka på avel. Livet som uppfödare går i vågor. Det får bli träning och tävling ett tag fram över.