Jag och hundarna har tillbringat en vecka i stugan. Det är anledningen till att det varit lite tyst här. Stugan saknar som bekant el, vilket inte är något problem, men datorn kräver lite ström för att ladda batteriet och det mobila bredbandet fungerar inte alls utan el. Jag tycker heller inte att inläggen jag gjort via telefonen blir tillräckligt snygga. Då väljer jag hellre att det är tyst i bloggen och att uppdatering endast sker när jag är hemma.

Hur som helst, i början av veckan var vädret lite ostabilt och det kom en och annan lätt regnskur. En morgon var det uppehåll och jag passade på att ta med mig kameran på morgonpromenaden. Det var första gången på länge jag höll i min kamera och jag kände att jag var väldigt ringrostig på inställningarna. Övning ger dock färdighet och minnet kom snabbt tillbaka. Morgonen var helt magisk! Dimma i skogen som gav den ett trolskt intryck och en mängd spår från de vilda djuren som hundarna tyckte var spännande. Eftersom det regnat på natten höll sig även myrorna lugna. Det finns en alldeles lagom runda för morgonpromenader vid stugan. Den följer halva delen en skogsväg som skapats vid en avverkning och andra halvan är stig. Bitvis är skogen tät.

Mor och son spanar, kanske finns det älg därborta i dimman.

De kvarvarande regndropparna från nattens regn hängde i granarnas grenar. Fåglarna kvittrade överallt. Livet när det är som bäst! Detta saknar jag något kopiöst när jag är hemma. Bara det att gå en morgonrunda i skogen och njuta av omgivningen. Ingenting stör sinnesfriden. De tre skötsamma collies får äran att gå lösa medan den mer impulsiva Rumba får finna sig i att gå i flexikoppel. Jag orkar inte ha henne lös på morgonen när jag knappt är vaken själv. Det krävs att jag är alert för att hon inte ska driva runt hej vilt i skogen.

Det jag hade i tanken när jag tog kameran med mig – regndroppar i spindelnät.