Ni vet, en del dagar är det inte speciellt rofyllt att vara hundägare. De allra flesta dagar är det helt underbart men ibland, ibland dyker en sådan där dag upp. Idag var en sådan dag. Inte från början för vi hade en mycket trevlig och skön morgonpromenad. Frukost intogs i lugn och ro, inga problem där heller. Kloklippningen och friseringen av Kiros och Rumbas tassar gick också väldigt fint till väga.

Kiros nyfriserade tassar

Nej, problemen började efter det. Jag tog mig en kopp te och därefter gick vi för att hämta klubbens post. Jag tror att det var där det spårade ur. Det började direkt med att jag hade fyra hundar åt fyra olika håll, Yuffie en koppellängd bakom, Tifa stretade till höger, Kiros åt vänster och Rumbas mest framåt för att till och från komma studsande bak till mig. Hundarna fastnade på olika fläckar och vi kom inte många meter innan det var dags för nästa fläck. Efter kastreringen har både Yuffie och Tifa blivit som värsta hanhundarna på goda fläckar. Tifa kan helt plötsligt bara springa ner mig för att komma till en fläck. Rumba som närmar sig sitt löp känner sig väldigt viktig som flockens fertila tik. Jag tror bestämt att hon är mycket väl medveten om att det bara är hon som kan få valpar och det har stigit fröken åt huvudet. Hur som helst blev jag irriterad på hönsflocken jag hade i koppel och det gör inte saken bättre utan naturligtvis tvärtom. För att jag blir jobbig ger hundarna mig lugnande signaler i form av ännu mer nosande. Den onda cirkeln var ett faktum.

En mamma med bättre ordning i sin flock än vad jag hade i min.

Det hela slutade med att jag halade in kopplen rejält och det fick vara slut med nosandet överallt. Vi skulle hämta posten! Hundarna surade och jag kunde inte njuta av promenaden alls. Efter utfört uppdrag vände vi hem igen men gick över Tingsnäs hem. Där finns Moras hundbadplats och hundarna fick en stunds bus i vattnet. Det var faktiskt riktigt varmt även om det blåste rejält.

Rumba har i år lärt sig att simma ordentligt

Lyckligtvis hittade vi en lämplig pinne på stranden som jag kunde kasta ut i vattnet. Rumba har tidigare år tyckt att det var lite läskigt att simma men i år har hon lyckats bemästra det. Idag var det lite besvärligt första gången hon gick från att bottna till att börja simma. Det blev ett stort plask och framtassar som vevade ovanför vattenytan. Som ni ser ovan fick hon kontroll på simtekniken efter ett par försök. När jag kastade pinne till Rumba stod Yuffie en bit ut i vattnet och tjöt. Den hunden kan konsten att låta märklig. Hon låter som ett litet barn och det triggar något i kroppen på mig. Jag blir stressad av det ljudet. När jag höll i Rumba och kastade pinnen så att Yuffie skulle få ta dem ville inte Yuffie blöta ner sig ordentligt, men att stå och tjuta för att man inte hinner innan Rumba det gick bra det. Medan flickorna roade sig i vattnet passade Kiros på att ta sig en springtur på land. Han hade väl fått tre droppar vatten på sig och blev lite tossig. Det fick ett brutalt slut när Rumba tacklade honom och han rullade flera varv. Sedan kom han lätt haltande till mig. Tack och lov gick hältan över fort. Han måste ha vrickat något i kraschen.

Matte sa något jag inte förstod – slut på det roliga

Kan ni tänka er att promenaden hem fungerade mycket bättre sedan. Något hade släppt medan vi lekte vid vattnet och allt var frid och fröjd igen. Det gick till och med att använda det vanliga ”nu går vi” när de stannat på en fläck och jag ville gå. Ibland krävs det inte mycket för att allt ska kännas mycket, mycket bättre igen.

Nöjda hundar på gräsmattan medan jag städade