Inte vad jag väntat mig
Farah känner sig numera väldigt hemmastadd i huset. Idag är bara Tifa och Kiros hemma med mig. Husse har sina två med sig och tävlar i Hällefors. En perfekt dag att låta kompostgallret in till vardagsrummet stå öppet och få Farah att träna på att hantera hundarna fritt i huset. Det var inte Kiros jag trodde att hon skulle gå fram till frivilligt först. Han har varit väldigt ivrig och fick sig en rejäl omgång någon av de första dagarna med både kraftigt fräs och tassvevningar. Nu är de bara för söta tillsammans. Farah spänner ögonen i Kiros och fräser när hon tycker att han blir läskig. Kiros viker omedelbart bort blicken och backar undan. Resultatet blir naturligtvis att Farah lugnar ner sig. Det är underbart att se att kommunikationen mellan två olika arter fungerar så bra. Helt klart delar katt och hund både hot- och lugnande signaler. Jag är bara med och bromsar hundarna när Farah springer. För tillfället har hon haft en period med mycket bus. Det är full fart ut i hallen och sedan slänger hon sig i draperiet innanför ytterdörren. Väl en bit upp släpper hon ner sig med en duns och tar fart in i sitt trygga rum för att börja om igen. I morse vaknade jag av en rusande katt från trygga rummet till sovrummet och över mig i sängen. Sedan dök hon in under täcket och började leka med täcket som rörde sig när jag andades. Klorna träffade även annat kan jag meddela.
No Comments Yet