Stenigt

Dagens skörd

Dagens skörd

Vi har en stenätare!

Idag på eftermiddagen började det låta märkligt om Loova. När jag skulle kolla vad hon hade i munnen spottade hon ut en stor sten. En sten kan faktiskt komma in med skorna och jag tänkte inte mer på det. Jag hann inte mer än vända ryggen åt Loova innan vi hörde samma märkliga ljud igen. Ännu en sten kom fram. Jag kollade i Loovas mun men hittade inga fler stenar. Jag blev dock tvungen att avbryta mitt samtal med husse flera gånger och plocka stenar ur Loovas mun. Sex stycken totalt sett som ni ser på bilden ovan. Var de kommer från vet jag inte för jag har kollat att det är tomt i munnen flera gånger men lik förbaskat rullar Loova runt en sten i munnen. Jag pratar också om stenar av den storleken att du ser om en sådan ligger på golvet. Loova tillbringade två timmar på baksidan idag. Frågan är om hon har petat i sig stenar och att dessa stenar kommit upp från hennes mage eller var de kommer från. Om det bara var en kan det ha sin förklaring men sex stycken! Vi har aldrig haft en hund som varit så här intresserad av stenar. Blir det stopp i magen och tarmar kör jag Loova direkt till Falun och ber dem röntga.

Annars har katten fått ett jobb här hemma. Nej, vi har ännu inga möss i huset utan detta jobb har Farah hittat på alldeles själv. Husse är hemma då han lyckades skada sig på jobbet i tisdags och fick sy fem stygn på höger hand. Igår hade han glömt Loova ute på baksidan i ca en timme. Idag var Loova ute i två timmar. Helt plötsligt blev Farah helt galen och sprang runt i huset hysteriskt jamande. Shit hann husse tänka, nu har katten blivit könsmogen och flippat ur. Sedan kom han på att Loova var ute och när han släppt in Loova lugnade Farah ner sig direkt. Antagligen har Loova sagt något ute som bara Farah hörde och hon saknade sin kompis.

Under tiden jag skrivit detta har Loova spottat ut ytterligare en sten…

3 Comments

Marie says:

Ni vet att ni lever här jag!


Yvonne E says:

Spännande liv!
Cindra var också stenätare (inga stora stenar) och min stora fasa var att de skulle lägga sig kvar i magsäcken eller fastna i tarmen. När vi var ute fick jag gå och hålla koll på henne hela tiden, för att kunna plocka ur dem ur munnen.


Tina och Kim says:

Hungrig tydligen 🙂


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *