Loova hade idag tid för sitt första allvarliga veterinärbesök. Vaccinationer och besiktningar räknar jag inte som allvarliga besök. Jag har under ett par veckors tid tittat på Loovas tänder och varit lite bekymrad om canintänderna (huggtänderna på ren svenska) i överkäken. Valptänderna verkade nämligen inte lossna alls utan de nya tänderna kom snyggt och prydligt framför valptänderna. Jag har även känt på valptänderna och de har inte varit det minsta lösa.

Närbild på en problemtand

I början på veckan tog min is i magen slut och med tanke på hur fast valptänderna satt ringde jag distriktsveterinären här i Mora för att boka en tid för tandborttagning. Jag bokade dock en tid till idag med tanke på hur arbetsbördan såg ut på jobbet så här veckan före jul. Om jag skulle jobba länge idag fredag var husse ledig och hade tid att åka till veterinären med lillan.

Först blev Loova utskälld av en vuxen tibetansk spaniel och det var lite onödigt tyckte Loova. Skulle det vara på det viset kunde hon lika gärna lämna rummet tyckte hon. Tänk om hon hade tagit åt sig när de vuxna här hemma säger åt henne lite fint. Nej då svarar Loova upp och de vuxna måste ta till stora bokstäver för att poängen ska nå fram. Efter utskällning och vägning fick Loova mysa med assistenten Flis. Då är hon minsann inte blyg alls och med Flis bakom ryggen kaxade hon upp sig mot spanieln. Väl inne på ett rum lyckades jag äta en risifrutti innan veterinär Åsa kom för en snabbkoll och ett stick i bakbenet. Innan Loova somnade fick vi byta till det större rummet där de brukar hantera alla tandärenden.

Loova sover på lugnande

Med hjälp av lugnande och lokalbedövning lirkade sedan veterinären ut bägge valptänderna. Det tog en bra stund kan jag meddela. Bägge tänderna satt stenhårt fast och trots kamplek och bentuggande hade de inte lossat det minsta. Både jag och veterinären är övertygade om att dessa tänder inte skulle lossna av sig själv med tanke på hur väl de satt fast. Nu är bägge ute i alla fall och jag kan andas ut. Nu finns det gott om plats för de nya canintänderna att utvecklas som de ska. Lilla fröken har ordentliga tänder i alla fall. Det är bra!

Jag trodde att Loova skulle ha ont i munnen men det verkar inte så. Efter maten ville Rumba ha efterrätt och på spisen hade jag märgben sedan tidigare i vecka. Loova har gnagt ben lika mycket som vanligt trots att hon blivit justerad i munnen.