Det var ju meningen att vi skulle få valpar förra veckan. Antingen är det Eiko som inte vill eller så är det någon annan högre makt som inte tycker att vi ska få valpar för Eiko var tom även denna gång. Tredje gången gillt och det allra sista försöket, nu släpper vi henne, slickar våra sår och går vidare. Denna gång är jag helt övertygad om att Eiko har varit dräktig men att något hänt fostren och de har sedan resorberats. Inte för att den tanken skänker någon som helst tröst men Eiko har varit väldigt förändrad och uppvisat alla tecken enligt uppfödarböcker. Dygn 63 blev hon väldig orolig, hässjade och vankade runt. Det såg ut som om någonting var på gång. Efter en timme eller så lugnade det ner sig och hon sov som en gris hela natten (något inte jag gjorde). När inget hände åkte vi till veterinären dagen efter och röntgade magen. TOMT! Inte en endaste valpusling och jag som hade hoppats på någon i alla fall. Eiko åkte hem till husse igen samma kväll. Gissa om hon var saknad! Vi alla tyckte dock att det hela fick ett lite snöpligt och trist slut.

Loova och Eiko