Idag hade Tifa tid för återbesök hos veterinären för koll av öronen innan antibiotikadropparna togs bort. Jag ska villigt erkänna att för mig var återbesöket mycket ångestladdat då jag upptäckt en knöl, stor som ett hönsägg, nedanför vänster öra under den perioden jag droppat öronen. Tifa har även börjat snarka när hon ligger ner. Allt sammantaget skriker tumör åt mig och därför kändes veterinärbesöket mycket tungt.

Tifa hade tid kl 11 och jag hade bokat in samma veterinär som kollade Tifas öron förra gången. Det känns bättre att låta samma veterinär ha hand om återbesök istället för att gå igenom allt med en ny veterinär. Det började med att Flis (klubbkamrat) stack in huvudet och meddelade att veterinären var lite sen. Ingen fara, det är levande material som veterinärer jobbar med och då kan allt hända. Denna gång var det en patient som skulle opereras som inte ville slappna av och sövas ner enligt plan.

Veterinären började med att kolla Tifas öron. De såg fina ut vid den okulära besiktningen men för säkerhets skull togs ett prov att titta på i mikroskåpet. Tifa var måttligt road av det hela. Allt tjafs med öronen har gjort henne lite rädd om sina öron. Inte så att det märks i det dagliga livet men om jag tar i ett öra vill Tifa helst komma undan. När veterinären tittade ner i öronen skrek Tifa och det ska mycket till innan hon ger ifrån sig ljud. Hon har inte ens gjort det när hon hade som ondast i ryggen och sjukgymnast Kjerstin på SLU gick igenom henne. Då högg hon istället!

Efter öronkollen gick vi över till Tifas krångliga vänster framtass. Den har aldrig blivit riktigt bra efter den gigantiska sprickan i trampdynan. Tifa är halt helt enkelt men när skon kommer på rör hon sig obehindrat. Hältan visar sig på de flesta underlag. Det är bara i skogsterrängen hon är hältfri. Jag och veterinären var eniga om att det kan inte vara bogen med de utslitna ledbandet som spökar för då borde Tifa inte vara hältfri med sko på. Veterinären klämde och kände, trots full dos Rimadyl reagerade Tifa med att rycka åt sig tassen när veterinären kände mellan tårna. Mycket märkligt enligt veterinären men det som kan göras är att öppna upp bölden mellan tårna och göra rent för att låta det läka ihop igen. På 2,5 månad borde en främmande kropp ha stötts ut av kroppen och veterinärens teori var att det kanske är ärrvävnad som inte blivit riktigt bra utan ”skaver”. Öppna upp, rensa lite och sedan låta såret läka ihop öppet är det som vi provar med. Nästa tisdag kl 9.30 har Tifa en ny tid hos samma veterinär för operation av tassen. Jag hoppas verkligen att det löser Tifas problem.

Vikten då undrar säkert någon. Tifa vägde idag 23 kg. På 2,5 vecka har hon gått upp 0,5 kg. Mycket skönt! Även fast det känns väldigt märkligt att behöva öka mängden mat till en 11,5 år gammal, kastrerad hund. Nu har jag inte ökat mängden ledfoder utan jag har tillsatt 50g färskfoder per måltid. Det känns bra att kunna ge henne färskfoder. Just nu får alla fem hundar mer eller mindre mängd färskfoder till mat. Kiros kör 100% färskt. Loova och Rumba lite mer än 50%. Tifa och Yuffie får bara en bråkdel färskt. Vi jobbar vidare på muskler och vikt på lilla fröken.

Efter veterinärbesök och skogsrastning blev det ett besök på Bull-dog café.