Det värsta som finns när det kommer till hundägandet är att det tar slut någon dag och att jag som hundägare måste ta beslutet. Vi har kommit till en sådan tidpunkt och ja, vi har sett den komma. I samma stund som jag upptäckte knölarna på halsen på Tifa förstod jag att vår tid var begränsad. Knölarna minskade i storlek när vi satte in kortison men det fristen blev kortvarig innan de började växa igen. Idag var tyvärr dagen då Tifa sade stopp. Knölarna påverkade hennes andning och hon fick ingen ro pga det. Efter ett samtal till veterinären somnade Tifa in vid 9-tiden nu på morgonen.

Vår älskade trollunge i somras

Tifa är anledningen till att det bor flera collie i vårt hus och vi har gjort så himla mycket tillsammans. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig och vi har en tid av anpassning till flockens nya sammanställning framför oss. Loova har i alla fall fått lära sig att åka kana på golv. Det har alltid varit Tifas specialitet, att bara för att det är kul ta fart och åka kana om golvens yta tillåter det. Vårt hallgolv fungerar perfekt enligt Tifa. Kiros får vackert lära sig att tvätta sig själv. Han har varit bekväm och ställt sig hos Tifa när han tyckt att det var tvättdags, som den perfekta mamma Tifa var ställde hon naturligtvis upp på det.

Vem som tar hand om Tifas jobb som björnlarmare vet vi ännu inte. Det har varit så lyxigt att bara titta på Tifa för att veta om vi har björn i närheten när vi är i skogen även om hon har skrämt slag på oss ibland. Som den första påsken vi firade i vår stuga och Tifa flyger vrålande ur bilen med rest ragg. Jag misstänker att den björnen var rätt så nära. Inga andra rovdjur fick henne att reagera på det viset.

Nu tar vi ledigt från allt vad hundträning heter en tid framöver. Det är liksom ingen idé när hela flocken är ur balans. Loova verkar ha tagit det väldigt hårt och är låg. Hon är den som gärna ha legat bredvid Tifa de senaste dagarna.

Vila i frid älskade vän och tack för allt!