En incident härom kvällen fick mig att reflektera över känslan att inte längre ha en skotträdd hund i flocken. Jag hade lagt mig för kvällen och varvade ner med ett korsord. Hundarna hade följt med mig och låg utspridda i sovrummet. Jag hörde att det fyrades av fyrverkerier någonstans. När husse kommer in frågade han om vi var döva allihopa. Det var vi naturligtvis inte men med Tifa i huset hade hon vid andra smällen varit på benen och oroligt vankat runt, med följden att hela flocken hade blivit orolig. Nu hände inget mer än att Kiros muttrade lite vid en av de högre smällarna men slappnade sedan av fullständigt igen. Tifa har varit borta lite över två månader och det är den längsta perioden av mitt hundägande liv som jag inte haft en skotträdd hund. Vickie, min första hund, var skotträdd redan när jag fick henne som fyraåring. Astra utvecklade tyvärr också skotträdsla och det innan Vickie gick bort. Två veckor gick det mellan att Astra gick bort och Tifa blev skotträdd, en skotträdsla som blev värre med tiden.

Tifa sommaren 2014 på sin favortplats, på verandan i stugan

Tifa blev skotträdd 2009 när hennes valpar var sex veckor gamla. Det var valborg och jag skulle kvällsrasta henne. Min första tanke var att bara gå ut på ängen bredvid huset men jag misstänkte att Tifa behövde göra mer än att bara kissa. Alltså tog jag vägen längs med järnvägen för att gå runt det gamla lokstallet. På andra sidan järnvägen låg Night Cruisers klubblokal och där var det naturligtvis fest. När någon jävel på festen får syn på oss hör jag ”raket, raket, raket”. Sedan skjuts en raket rakt mot oss. Tifa blev rädd och jag förbannad, men jag tvingade mig själv att hålla mig lugn. Vi fortsatte promenaden och Tifa lugnade ner sig igen. Hon gjorde faktiskt både nr 1 och 2 vilket jag tyckte kändes riktigt bra. Väl inne igen börjar det avfyras tunga raketer som får hela vårt hus att skaka. Det var droppen för Tifa som hysteriskt flydde in under sängen och kom inte fram förrän till morgonen igen. Valparna? Tja, de sov som små stockar genom hela bombningen. Jag satt inne hos dem till allt lugnade ner sig innan jag gick och lade mig.

Jag och du matte, sista rallylydnadstävlingen

Efter tre skotträdda hundar har det här med skotträdsla blivit en viktig sak för mig. Du hittar knappt en skotträdd schäfer för att där har de sedan länge tyckt att skott varit en viktig sak. Synd att jag inte kan säga detsamma om vare sig collie eller tervueren… För mig är skott en extremt viktig sak! Jag är trött på att leva med skotträdda hundar! Det begränsar mig i mitt hundsportande men framför allt är det handikappande i vardagen. Ett par avgassmällar fick Tifa att flippa ur. Klubben ligger nära en älgskjutbana, en lerduveskyttebana och ytterligare en bit bort ligger skytteklubbens övningsbana. Ja, det skjuts i tid och otid. Sannolikheten att höra ljud i vårt samhälle som för en skotträdd hund tolkas som skott är väldigt stor. Påverkan som skotträdsla har på en tävlingshund behöver inte ens nämnas. Jag kan fortsätta länge men jag tror att min poäng gått fram.

Collieklubben har tillsammans med forskare på SLU tagit fram mentalindex för att hjälpa oss uppfödare att ta hänsyn till hundarnas mentalitet som de visat på MH. Tidigare har det varit väldigt tidsödande att kolla släktens MH. Jag har på hemsidan behållit de olika indexvärdena som våra hundar haft sedan lanseringen i mars 2013. Tifas värden från mars till senaste beräkningen av indexet är

95, 97, 98, 98, 99

100 är medelvärdet för rasen. En hund som blir äldre utan att nya yngre avkommor påverkar indexet borde enligt mig få ett lägre värde för varje beräkning men istället har Tifas värde på skott ökat under dessa två år. Hmmm, inte bra enligt mig men jag överlåter det till er att fundera över.