Klockan 7 på morgonen rullade jag, Sisu, Kiros och Loova iväg mot Ånge med husvagnen på släp. Dags för MH för Sisu och fyra av hennes syskon. Det är alltid spännande även om jag varit med så pass många gånger att jag tycker mig veta lite ungefärligt vilka styrkor och svagheter min hund har och därmed kunna förutsäga relativt bra hur hunden ska reagera. Jag var tyvärr inte med runt banan på något av syskonen. Sisu överraskade på några ställen. Folk är hennes stora akilleshäl men att det skulle störa henne så pass mycket att hon inte ville kampa förvånade mig. Sisu älskar att kampa men tydligen inte tillräckligt mycket för att segra över den osociala sidan. Avståndsleken intresserade henne inte alls utan hon valde att jaga flugor och broms istället. Sisu blev inte speciellt rädd för vare sig overallen eller ljudet. Hon har avreagerat bra vilket är viktigt för att inte bära med sig skrämmande saker någon längre tid. Första skottet hoppade hon till på men resterande skott brydde hon sig inte om.

Nu är det gjort och jag känner igen min hund i protokollet. Visst kan jag önska att Sisu hade gjort vissa saker annorlunda men detta var vad som hände och så här är hon. Jag fick lite funderingar för framtiden som alltid vid sådana här tillfällen.