Att gå förbi Vasaloppsområdet med två spralliga hundar som tror att alla människor älskar dem och enbart finns där för att pussas på kan vara en utmaning. Kiros blir väldigt upplivad av folksamlingar och högtalare. De måste ju prata om honom! Rumba var inte sen att hänga på i det roliga. Lägg därtill också att Rumba hade en far-och-fläng-dag igår. Sedan sammanföll vår passage med det faktum att den 1000000:e åkaren passerade under målportalen och då blev det ännu mer applåder och jubel. Naturligtvis för hundarnas skull… Det slutade med att vi retade upp en samojedhane som tog Rumbas och Kiros stolt burna svansar oerhört provocerande.

Annars är det väldigt jobbigt med trötta skidåkare som har noll koll på skidor och stavar efter målgång. Jag är faktiskt rädd att något ska hända hundarna för människorna verkar inte ens se att hundarna finns där. Tro om föräldrar är lika bekymrade om små barn i sådana här folksamlingar. Tilläggas ska att under veckan är det lite folk jämfört med hur det blir på söndag när stora Vasaloppet går av stapeln. Det ska jag avnjuta hemma i tv-soffan. Det är min tradition!

I eftermiddag när jag ska hem funderar jag på om jag ska se om även hundar åker gratis på bussen. Jag tror att det är enklare att åka buss hem än gå bland alla skidåkare. Det spelar ingen roll vilken väg jag väljer heller för efter andra vägen har de stora parkeringen dit nästan alla är på väg efter målgång och dusch. Jag testar med bussen som går 16.30.