Löptikar…

Den som tycker att tikar är enklare än hanar under själva löpperioden får väl tycka det men jag tycker att våra löptikar är pest under tiden de löper. En hittar en spännande fläck, vips är alla tre flickor där och sedan går det inte att rubba dem utan att jag blir arg. Då får jag en blick som säger ”Men vad då matte! Jag skulle ju bara… Du behöver inte överreagera så.” Sedan upprepas proceduren vid nästa fläck… Promenader kan antingen ta väldigt lång tid eller bli alldeles för korta på detta sätt. Det är bra när vi samtidigt försöker få ner Yuffie i vikt… NOT! För att inte tala om när en av dem, oftast Yuffie, anser att hon bara SKA ut dit kopplet inte räcker. Jag blir alltid lika fascinerad över att en hund som väger ca 21 kg kan dra mig av vägen trots att jag inte vill åt det hållet och kämpar emot. Kan inte minnas att det hände med min 50 kg’s hund… För att gå en ordentlig motionsrunda i löptider krävs kort koppel en bit ut från diket för att hindra dem från att nosa. Då får jag hundarna bakom mig, inte Rumba då, och de ser ut som om matte är världens största djurplågare.

Detta gäller dock endast vanliga promenader. När det är träningsdags är flickorna minsann sitt normala, arbetsvilliga jag även om vi ibland upplever att det blir lite virrigt i en hjärna som faktiskt blir fortare trött än normalt. På Rumba är det jättetydligt att hon påverkas av sitt löp. Hon är mycket tröttare än normalt, även om hon gärna är med och tränar räcker inte bensinen lika lång om jag säger så. Hemma kan hon ena stunden busa runt för att sekunden senare sova tungt i soffan. Rumba kan även gå lugna promenader under löp vilket hon i normalfallet inte gör. När kopplet hänger helt slakt en hel promenad börjar man fundera. Tifa och Yuffie upplever jag inte bli tröttare rent fysiskt utan det är mer huvudet som blir trött.

Rumba har snart löpt färdigt i alla fall. Kiros har börjat lugna ner sig och kan faktiskt lägga sig ner för att sova trots att Rumba är inom synhåll. Maten kastar han inte i sig så fort det bara går längre utan äter i en mer normal takt. Han blir dock fortfarande väldigt upprörd när vi tar med oss Rumba och han inte längre kan ha koll på henne. Det blir lite drygt en veckas vila innan Tifa och Yuffie kommer in i höglöpet.

Besök oss på www.puckolinas.se

1 Comment So Far

Yvonne E says:

Ha ha… Känner igen det där med tikar!
Och precis som du kan jag bli förundrad över hur en så pass lätt hund kan vara så stark.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *