Det hände en liten olycka på kontoret på morgonen. Tifa ligger under mitt skrivbord och jag har lagt en fäll där åt henne för att hon ska slippa ligga på det hårda golvet. Min stol är en vanlig kontorsstol med hjul och jag kollar för det mesta åt vilket håll Tifa ligger innan jag rullar in stolen. Idag missade jag den kollen och helt plötsligt skrek Tifa till. Jag hade kört på henne med stolen och det tydligen rejält också då hon inte är en hund som normalt sett skriker. Flera timmar senare går jag på toa och ser att mitt byxben är blodigt. Direkt går min tanke till Tifa eftersom det är det enda ovanliga som hänt. Tillbaka på rummet kollar jag henne och naturligtvis är det från henne blodet kommer. Jag har lyckats köra på hennes öra med stolen och det har blivit ett sår, inte rejält dock men ändå! Eländiga matte…

På lunchen tog vi en skogsrunda i Vinäs där alla hundar fick springa lösa. Tifa hade en sådan där galen dag idag också. Inga sviter i ryggen efter lördagens tävling här heller. Rumba tyckte jag höll sig bra kring mig även om det var mycket spring fram och tillbaka. Vi gick på de sandstigar som ryttarna använder och helt plötsligt hör jag hur det prasslar till i slyn till vänster om oss. Jag tänker inte så mycket på det för jag har sett många fåglar i storlek av en skata runt omkring oss. En kort stund senare ser jag en råbock sätta av över myren och 20m efter springer Rumba. Helvete, tänkte jag. Ropade på Rumba och väntade en stund. Tack och lov måste hon ha vänt för en kort stund efter att jag ropade såg jag henne komma nerför slänten igen. Inte precis någon idé att gräla på henne i det läget utan jag belönade henne för att hon kom tillbaka. Eftersom vi skulle åt det hållet som rådjuret sprang fick Rumba finna sig i att gå vid min sida. Hon var jätteduktig på att gå lös vid min sida även om det luktade rådjur. När vi vänt tillbaka till bilen fick hon tillåtelse att springa fritt igen.

Blodigt öra