Japp, idag har vi också spårat. Ingen snö än innebär att vi tar tillvara de få ljusa timmarna på helgerna till hundaktiviteter. De där tråkiga uppgifterna som städning kan vänta till hundarna är nöjda.

Spårningen skedde idag på Bonäsfältet. Det är en del av Sveriges största fossila sanddynfält.Hårda vindar efter sista istiden drev ihop sanden och dynfältet sträcker sig 14km och har en bredd som varierar mellan 1-5km. Sandfältet kallas fossilt då det numera är täckt med tallskog men alla stigar och vägar är enbart sand. Vegetationen består av mossor av diverse arter samt tall. Just nu är det inte alls roligt att ta sig fram bland de böljande kullarna då den enormt blöta mossan lätt glider undan.

Yuffie analyserar spårstarten

Yuffie fick ett spår med många stigpassager. Det går en mängd motionsspår i området. Av någon anledning anser folk att sanddynerna är perfekta att träna i. Intervallträning tror jag att det kallas. Yuffies spår gick över en sanddyn och vinden kan vara väldigt lurig på det här stället har vi märkt under åren. Yuffie skötte sitt jobb utmärkt. Hon började i ett lugnt tempo men ökade efter första pinnen. Efter det fick husse bromsa fröken för att hon inte skulle börja slarva. Resultatet blev ett fint spår med alla pinnar in.

Kiros funderar på sin uppgift

Kiros fick sitt längsta spår någonsin och här har träningen fått önskat resultat. Han spårar numera med ett mycket, mycket bättre självförtroende och intresse. Jag kan till och med bromsa honom utan att han blir störd av det. Det kan jag säga behövdes idag då Kiros spår gick nerför en brantare sanddyn än vad Yuffie hade i sitt spår. När mossan glider iväg har man inte mycket att sätta emot. Bitvis gled jag bara…

På väg nerför

Rumba hade svårt i den här terrängen. Hon har inte särskilt mycket spårrutin och vi har tidigare märkt att hundarna haft problem här. Hon började jättefint, missade första vinkeln men tog den andra perfekt. Jag hade även gjort en spetsvinkel i hennes spår som hon löste bra även om hon blev lite osäker efter. En stigpassage blev för svår och husse fick rycka in med en liten fingervisning om åt vilket håll spåret gick. Pinnar hittade hon inte en enda idag, andra saker var viktigare. Bara att träna mer med andra ord, håll tummarna för att vi kan spåra även nästa helg.

Snygg spårstart för lilla fröken Rumba

När vi kom tillbaka till bilen efter Kiros spår passerade en häst bilen. Det blev riktig livat i bilen och hästen tyckte att det var lite otäckt. Sådana saker brukar inte stå i hans skog tyckte hans ryttare när de väl var överens om vilket håll de skulle. Tifa fick även hon ett kort spår och hon löser alltid sitt spår på ett bra sätt.

Matte pratar med mig!