Säsongens sista lydnadstävling skulle vi genomföra idag och efter de senaste veckornas fantastiska träningsväder hade vi bestämt oss för att använda tävlingen som ett träningspass. Det hela höll på att gå åt skogen direkt på morgonen. Kent ställde klockan igår kväll och jag vaknade till på morgonen, vände på mig för jag trodde att klockan skulle ringa om en stund. Jag kunde inte riktigt slå mig till utan tittade på klockan efter ett par sekunder. 5.28 stod den på! Dubbelkollade mot mobilen och rusade sedan ur sängen. Vi skulle åka 6.00! Min frukost blev bara en tallrik fil med musli, te och macka fick vänta till vi var framme. Vi kom fram i god tid och kunde lugnt äta frukost medan klass III kördes.

Först ut var husse och Yuffie. Platsliggningen gick bra även om de direkt fick gå tillbaka och lägga om dem då en hund klev upp och drog upp en annan innan förarna ens hade hunnit ut i position. Yuffie hann aldrig upptäcka att två hundar hade klivit upp. Under programmet såg Yuffie lite seg ut men det är inte så märkligt när husse har fokuserat på platsliggningsträning och dämpande belöningar. Ställande under gång nollade de och där rök chansen till ett 1:a pris. Annars fanns det inte mycket att klaga på… Husse var lite matt på att han inte tog till ett dubbelkommando på ställandet.

Jag och Tifa hade samling sist på dagen. Min farhåga var att Tifa skulle komma ur bilen halt, jag hade inte sett någon hälta på morgonen. Under uppvärmningspromenaden var den enda hältan jag såg köldkrampen i baktassarna. Beslutet blev då att starta Tifa. Platsliggningen gick bra, även om jag såg när jag kom tillbaka att Tifa hade krupit en bit. Efteråt fick jag höra att anledningen till krypningen var en intressant doftfläck, Tifa närmar sig löp och är helt hopplös, annars hade Tifa fokuserat på tävlingsledaren precis som jag vill. Det var en seger att platsliggningen gick så pass bra även när Kent inte fanns i närheten. Vi tränar vidare på detta sätt som vi har börjat med.

Själva lydnadsprogrammet kändes stabilt trots en totalt överladdad Tifa. Hon hade vilat hela veckan och det är inte en optimal tävlingsuppladdning för en het hund. Under fria följet höll hon på att gå ur hand och sedan kom skällandet. Inkallningen med ställande fungerade perfekt med betyg 9 som resultat, äntligen. Tifas apportering är ett kapitel för sig själv. Full fart ut, skopa upp (jag menar verkligen skopa upp, tänk glasskopa) apporten under tiden hon vänder och sedan full fart in. Avslutet har lite kvar att önska men jag har faktiskt aldrig sett en hund med Tifas underbara apportering, även en kvinna på läktaren uttryckte att det var den vackraste apporteringen hon sett. Hennes teknik lämpar sig dock inte för ridhus. I hoppmomentet tjuvstartade Tifa på tillbaka hoppet och där rök vårt 1:a pris. Vi fick bara 5 på helheten och det är helt och hållet mitt fel. Jag tog i Tifa vid ett par tillfällen och sade åt henne att sluta skälla. Naturligtvis ska domaren dra för det… Jag har dock inget alternativ eftersom Tifa enbart skäller på tävling. Mycket nöjda åkte vi hem.

Nu ska vi ladda batterierna under vintern. För Tifas del blir det en ordentlig hältutredning då hon dessvärre blir sämre. Carro tyckte att Tifa inte belastade höger fram som normalt. Just nu fixar inte Tifa det normala livet ens då hon blir halt direkt på en promenad och det är frustrerande när vi har en fröken i sina bästa år som vill så mycket. Ja, hon var halt när vi hade kört klart lydnadsprogrammet idag.