Nu är det bara att vänta
I torsdags kom jag, Tifa och Eiko hem igen efter vår lilla tripp till Boden. Vi har haft en härlig vecka och glädjen blev total när det blev en fin parning på måndagen. Hundarna har haft lite problem men kan inte klaga på all tid de fått för att öva. Det är inte enkelt med två hundar som inte gjort detta tidigare. Rekommendationen är att använda en erfaren hund till en oerfaren men det är inte alltid man hittar någon lämplig erfaren kandidat. Även på tisdagen fick vi en parning men den var inte lika klockren som den dagen innan. Det var absolut sista dagen Eiko kunde tänka sig att ställa upp sig på tisdagen. Onsdag morgon reste vi hemåt igen.
Hundarna tyckte att det var lite tråkigt att resa och det kan jag förstå. Att i stort sett bara åka bil under två dagar tycker inte ens jag är roligt. Jag har gett dem en ordentlig rastning på morgonen och sedan en längre tid vid lämplig lunchtid. Vi kom till hotellet vid 17-tiden vilket gav oss gott om tid att gå en längre runda även på kvällen. Det har inte alls gått någon nöd på oss. På hemvägen bodde vi på hotell Veckefjärden, ett litet, mysigt och lugnt hotell vid golfbanan som ägs av Peter ”Foppa” Forsberg. Morgonpromenaden bjöd på en härlig runda längs en grusväg på golvbanan i sällskap av en räv, gäss och svanar.
Eiko hämtades av sina ägare igår och jag tror att hon tyckte att det var skönt att få åka hem. Nu återstår bara att vänta och hålla tummarna för att det blir valpar runt midsommar.
Men så lika de är när man ser dem bredvid varandra.
De är väldigt lika både till utseendet och sättet. Eiko är bara en mindre hund än sin mor, dock är det morsan som är alldeles för stor och inte dottern som är liten. I lynnet är det Eiko som har mer humör än sin mamma.
Nu håller jag tummarna för att de har lyckats!
Oj vad spännande. Hoppas på fina små.