Idag hade jag och Tifa tid på Falu Djursjukhus för att ännu en gång utreda hennes hälta. Jag gjorde mitt bästa för att hon skulle vara halt när veterinären skulle se henne. Morgonpromenaden skedde i skogen i löst tillstånd men Tifa tog det ganska lugnt eftersom nysnön fastnade i tassarna och Tifa låg ofta ner för att rensa tassarna. De andra två galningarna roade sig dock kungligt i snön.

Pga snön åkte vi extra tidigt och det var rejält oplogat bitvis och hela vägen var det mycket snörök. Fram kom vi helskinnade och utan problem. I min plan ingick även en rejäl promenad och lydnadsträning innan vi gick in till veterinären. Inkallning med ställande upprepade jag ett antal gånger men Tifa blev inte mer halt för det. Det var svårt att avgöra om hon haltade eller bara hade snö i tassarna.

När det var vår tur började vi med en tur på baksidan så att veterinären fick se om Tifa haltade. Ingenting i början men efter böjprov haltade hon faktiskt. Första gången en veterinär fått se henne halta! Vänster fram haltade hon på efter att veterinären böjt ihop armbågen, ingen reaktion alls på höger. In i ett undersökningsrum och mer klämma och känna… Veterinären fick ingen reaktion alls utan suckade bara att Tifa var en svår nöt att knäcka. Veterinären var ut och tittade på röntgenplåtarna sedan förra besöket innan vi tog ett snack till. Beslutet från veterinären blev att Tifa troligtvis skadat sig och inte riktigt läkt än. Veterinären drog jämförelsen med en människas tennisarmbåge som kan ta upp till sex månader att läka. Ordinationen blev 2-3 månaders vila och tråkigt. Tur att jag och Tifa ska träna in vittringsapportering så att vi har någon lugn hjärngympa att ta till.

Innan jag lämnade djursjukhuset köpte jag även en aktiveringskub. Vi har redan en boll men den är lite för enkel för Yuffie som sopar iväg den över hela rummet. En fyrkantig ”boll” borde vara svårare.

Enligt veterinären fungerar koppelpromenad i 30 minuter bra men Tifa ska till att börja med inte gå timslånga promenader utan ta det lugnt och absolut inget lösspringande. Nu kommer Tifa få följa med mig till jobbet för den tiden det tar att gå till jobbet blir lagom längd. Då kan även husse ta en rejäl promenad med de andra två när han kommer hem utan att få dåligt samvete för Tifa. Hade vi vägarna förbi om ett tag ville veterinären känna på Tifa igen för att se så inget annat händer. Fortsättning följer alltså…