Det finns en första gång för allt. För allra första gången har vi upplevt ett tyst löp och då har vi ändå haft hund i ungefär 20 år. Yuffie verkar gilla att busa lite med oss vid de löp vi tänkt para henne. Denna gång såg jag en svagt rosafärgad flytning och då tänkte jag att nu kanske sätter det igång. Sedan hände inget mer. Vissa dagar var flytningen helt blank och andra dagar var den svagt rosafärgad. I vilket fall som helst avmaskade jag hela gänget för det spelade ingen roll när det gjordes bara det blev gjort. Planen var också att herpesvaccinera Yuffie men jag ville vara säker på att hon löpte och då avvaktade jag med det. Nu kommer hon inte att bli herpesvaccinerad för jag vill göra det innan parning.

11 dagar efter att jag såg den rosafärgade flytningen signalerade Kiros att något var på gång. Då hade jag på förmiddagen sagt till min massör att jag inte trodde att Yuffie löpte. Det visade sig vara helt fel för när vi kom hem efter att ha skottat snö i stugan och hundarna lekt i snön blev Kiros väldigt kär i Yuffie. Det blev en akut delning av dem och ett snabbt samtal till hanhundsägaren. Sedan ytterligare samtal för att försöka fixa boende. På lördagen åkte jag, Yuffie och Rumba till Stockholm för en första träff med hanen Falco.

Yuffie var inte redo för parning men roa sig med killen kunde hon gott tänka sig. Ett progesterontest på måndagen avslöjade att det skulle dröja 1-3 dagar till innan de var dags. Då Yuffie inte verkade stiga speciellt fort bestämde jag träff med hanen på onsdagen och då var Yuffie betydligt mer med på noterna. Det känns roligt att både uppleva ett tyst löp och använda ett progesterontest för att jag inte hade någon aning om när hon egentligen började löpa. Som det blev nu blev det två fina parningar dag 16 och 17 i löpet. Det säger mig att den första dagen jag såg den rosa flytningen var hennes första löpdag. Tack och lov att vi har Kiros. Utan honom hade vi missat detta löp fullständigt!

Kiros