Kennelhosta…
Det finns en första gång för allt och nu blev det första gången vi drabbas av kennelhosta. I onsdags ringde Johanna och sa att en av hundarna vi firat midsommar med hade hostat hela natten. Det rådde ingen tvivel om att hunden hade fått kennelhosta. Det fanns en mikroskopisk chans att hunden hade fått det efter att vi åkt och vi höll tummarna för att vi skulle klara oss. Igår kväll började Sisu att hosta. Hon hostade 4-5 gånger i rad och avslutade med ett kräkljud utan att något kom upp. Naturligtvis är det den yngsta som drabbats. Ett par av de vuxna har hostat till också men inte lika markant som Sisu och jag kan inte avgöra vem/vilka det är. Sisu mår bra förutom hostan ibland. Hon äter, dricker och busar som vanligt. Tur i oturen har vi då alla hundar har en giltig vaccination mot kennelhosta. Tack vare det tror jag att det blir lindrigt i alla fall.
Enda smolket i bägaren är att jag och Loova ska debutera i lydnadsklass 1 nästa fredag. Naturligtvis blir det inget av det. Jag har ringt tävlingssekreteraren idag och strukit oss. Jag som var så taggad och Loova går så bra! Det verkar gå troll i att tävla henne. Tre tävlingar har hon varit anmäld till och tre gånger har vi tvingats stryka oss. Bara att hitta en ny tävling att anmäla till. Vi ska bara ta det lugnt ett par veckor först.
Åh vad tråkigt
Jättetråkigt! Både med hostan och inställd tävling.