Nu har det gått en vecka sedan vi hämtade Eida. Det har gått väldigt bra. Eida får sig en känga ibland av de vuxna hundarna men jag kan lova att hon förtjänar det. Hon provocerar så fort någon annan har ett ben. Eida ska bara ha det! När inte ignorering fungerar, vilket är svårt när Eida står och skäller bredvid, får hon en rejäl åthutning. Sisu tycker att det är roligt med en lillasyster. Loova tycker också att det är kul men i början var det väldigt jobbigt att säga ifrån ordentligt med resultatet att Eida inte tog henne på allvar. Igår fick jag se att Loova tryckte till Eida riktigt och höll henne kvar på plats. Då förstod Eida och senare behövde inte Loova ta i så mycket. Nattetid får valparna sova åtskilda. Det är bäst på det viset för annars blir det bara bus när den ena vaknar. Vi särar på dem ofta och ser till att de får uppleva saker var för sig. De ska växa upp till två individer och inte bli helt beroende av varandra. Än så länge ser det ut att gå bra för Sisu kan gå in och Eida blir kvar spanande på trappen.

Igår lade vi spår till hundarna. Det blev korta spår till dem då både jag och husse är dunderförkylda. Loova lyckades för första gången att byta till ett älgspår. Det blev bara att sela av och bryta. Efter en paus i bilen fick hon en ny chans på ett annat spår och då spårade Loova som vanligt igen. Älgspåret måste ha varit relativt färskt. Sisu fick två korta spår med favoritleksaken i slutet. Det första var ett näringsspår och jag upplevde att hon mer eller mindre struntade i korvbitarna när hon börjat spåra. Det andra spåret fick bara korv i början och Sisu skötte det galant. Eida fick också två korta näringsspår. Det blev en mycket bra början på hennes spårkarriär. Det andra spåret fortsatte hon att spåra ut på vägen trots att korven försvann.