Vi är hemma välbehållna. Det känns i kroppen att jag kört ca 70 mil per dag under två dagar. Hade det inte varit juldagen hade jag uppsökt en massör…

Snacka om att vi har gjort en ordentlig resa, jag och flickorna. Min största oro för resan innan vi åkte var själva färjan över Bottenviken. Det var en omständig process kan jag lugnt säga.  Jag förstår nu i efterhand varför jag skulle vara på plats i färjeläget minst en timme innan avresa. Först var det säkerhetskontroll av Securitas. De gick igenom hela bilen och flickorna sa att det var det mest spännande som hänt dittills under dagen. Sedan väntan medan Securitas gick igenom lastbilarna och lastbilarna kördes på färjan först. Det tog lite tid då de skulle backas på färjan. En timme efter att jag blev klar för färjan fick jag köra på och sedan fick flickorna följa med mig upp till sittsalongen för middag och vila under resans gång. Resan till Nurmes var lite drygt 110 mil.

Vår resväg till Nurmes

Resan hem blev dock som jag befarade innan jag reste till Finland. Vi blev tvungna att runda Bottenviken eftersom sista färjan till Umeå innan jul gick från Vasa på fredagen kl 9.00 finsk tid. Eftersom vi parade sista gången torsdag kväll och jag absolut inte ville åka till Vasa på natten fick det bli till att ta den långa vägen hem. Fredag morgon lämnade vi Nurmes ca 9.30 finsk tid efter att ha betalat boendet. Nästan i Oulu fixade jag boende för natten i Skellefteå.

När jag kom närmare kusten möttes jag av ett gräsligt regnväder. Fördelen var att den väldigt lortiga bilen blev i det närmaste ren. Mat på Max i Haparanda och rastning av hundar, men det ville knappt hundarna vara med på då regnet kom på tvären i den kraftiga blåsten. Vi åkte vidare ganska fort… Scandic-hotell i Skellefteå hägrade för natten.

Dagen efter fortsatte vi hem. Enda missödet var att någonstans längs med E4:an dök det hastigt och lustigt upp en räv framför bilen. Det fanns inget tid att göra något och i 110 hoppas jag att det gick fort med räven. Om inte jag körde ihjäl den så gjorde garanterat en av de efterföljande bilarna det då jag minst hade tre bilar bakom mig. På en parkeringsficka kollade jag bilen och såg bara en trasig glödlampa men inte någon skada som skulle hejda min resa hem. Idag har Kent konstaterat att kofångaren och grillen fram är spräckt men i övrigt verkar bilen ha klarat sig bra. Resan hem blev nästan 140 mil lång…

Vår resa hem