Det säger väl allt om vintern vi har just nu. Det är 30 december och vi lade spår åt hundarna. Ingen snö på marken men alla stigar och vägar i skogen bestod mest av is. Rastningen av hundarna innan spårningen fick bli en bit bort på skogsmarken där vi hade fast mark under fötterna.

Rumba var jätteladdad och sprang för fort. Resultatet blev att hon och husse hade problem att hitta spåret igen men med gemensamma krafter hittades repbollen som låg i slutet av spåret.

Kiros spårade superbr, bra tempo och en massa härligt självförtroende. Det känns så himla skönt att vi äntligen hittat hur vi ska samarbeta i spåret och att jag har en belöning som fungerar. Nästa gång ska jag lägga ut en pinne och belöna med kamp för att se om det fungerar lika bra. Nyckeln hette ju kampbelöning…

Yuffie lämnade inget att önska angående själva spårningen. Pinnplockningen är ett kapitel för sig. De två första pinnarna plockades fint men sedan blev Yuffie väldigt ivrig i spåret och då försvann allt vad pinnar heter ur hennes huvud. Slutpinnen hittades naturligtvis.

Tifa tuffade på som tåget. Jag såg de två första pinnarna innan henne och bromsade upp henne ordentligt för annars hade hon struntat i pinnarna. Efter det plockade hon alla pinnar. Själva spåret hade husse gjort slingrigt åt henne och det var lite jobbigt tillsammans med den hårda marken.

Med nöjda hundar åkte vi till sommarstugan för att hämta sängen vi lånat till vårt gäst/valp-rum.