Idag var vi med på hundpromenaden med Eida och Sisu. De behöver det bägge två men av helt olika anledningar. Eida behöver träna på att fokusera mer på husse trots att andra hundar är med. Sisu tränar på att slappna av och lita på mig runt andra hundar. Det började direkt med att jag blev oense med en annan när dens hund inte fick hälsa på Sisu. Jag vet att Sisu inte vill hälsa på främmande hundar och att det avslutas med nafs i luften när Sisu känner sig trängd. Min åsikt är att Sisu inte ens ska behöva fräsa och nafsa utan helt enkelt slippa närkontakt med främlingar av fyrbent sort. Den andra höll naturligtvis inte med utan menade att får Sisu inget gensvar från den andra hunden blir det inget. Tur att det finns folk som vet vad som är bäst för min hund när jag är korkad… ? Jag fick min vilja igenom i alla fall och jag kommer i alla lägen ställa upp för min hund oavsett. Under promenaden motade jag undan ett antal hundar och läste lusen av en unghane som Sisu tyvärr hann fräsa av. Då svarade hanen vilket jag inte alls tyckte var acceptabelt. Det hade bara eskalerat om jag inte ingripit för Sisu svarar hon också i det läget. Nu kunde Sisu slappna av igen. Om jag blir känd som grinkärringen gör det mig ingenting. Relationen mellan mig och min hund är viktigast! Vad väldigt få som gick promenaden vet är att vi har sex hundar så nya kompisar behöver inte Sisu. De skulle se oss när vi träffar kompisarna från Örebro och har en storflock på mellan 9 och 20 hundar. Nä, nya kompisar behöver Sisu inte. Vi kommer att gå promenaden fler gånger när det passar. Det var trevligt att träffa de jag redan kände och nyttigt för småttingarna.

Liten storflock 2013