Just nu i skrivande stund är jag helt ensam hemma. Husse och hundarna åkte upp i stugan men jag ska till klubben och kolla in spåret som jag ska gå (vittringsläggare) nästa helg. Det känns ovanligt tyst hemma efter en helg med besök. På kvällen i torsdags kom Marie-Louise och Hasse med sina två hundar. Det märks när flocken utökas med fyra individer kan vi väl säga. Middag och normalt umgänge blev det den kvällen. Både husse och Hasse var trötta efter en arbetsdag.

På fredagen åkte vi till Helvetesfallet och Storstupet. Sträckan att vandra är inte speciellt lång men den mentala utmaningen är desto större. Rumba tyckte att det var rent ut sagt skitjobbigt! Helvetesfallet är en kanjon som har ca 30m höga klippväggar och vattnet i Ämån forsar rejält där. Det är mycket sten att gå på och det finns även en bro ut. Rumba brukar lösa det hon tycker är jobbigt med att springa men det gick inte på detta ställe där hon vackert fick finna sig i att vara kopplad.

Bron över Ämån

Yuffie, Kiros och Tifa brydde sig inte speciellt. De måste ha varit bergsgetter i ett tidigare liv. Kiros hade lite problem när vi skulle gå från Helvetesfallet. Han hoppade upp på en sten men gled bakåt igen. Det var svårt med fästet på stenen. Två gånger halkade han ner innan jag den tredje gången satte handen bakom honom och gav honom lite hjälp upp. Byta ställe att gå på var inte att tänka på, skam den som ger sig tyckte Kiros.

Yran och Hasse vid utkikspunkten på andra sidan bron

Det är fascinerande vad lite vatten kan göra med tiden. Efter Helvetesfallet åkte vi till Storstupet. Det är också en fors i Ämån och där finns det rester kvar efter en flottningsränna. För att göra det lite mer spännande går även Inlandsbanan över Ämån där, ca 34m ovan ån.

Flottningsrännan och bron för Inlandsbanan

På andra sidan ån och bredvid järnvägen ligger det en raststuga. Jag hade planerat att vi skulle grilla korv där och ta en välförtjänt vila efter själva Helvetesfallet. Marie-Louise tittade på järnvägsbron och undrade om den användes. Hon tyckte att den såg lite osäker ut. Som på beställning hör vi strax efter att det kommer ett tåg. Det blev helt perfekt att rälsbussen kom. Den stannar nämligen mitt på bron också för att låta passagerarna få en underbar vy över Storstupet.

Rälsbussen har stannat

Lördagen hade vi lite funderingar på vad vi skulle hitta på men till sist enades vi om en skogspromenad där hundarna kunde få vara lösa. Det blev en bit på Siljansleden mellan norra Garberg och Hemulsjö. Stigen var dåligt använd vid Garberg och överväxt på de gamla ängarna men betydligt bättre inne i skogen. Vi gick inte hela vägen till Hemulsjö utan vände efter ca 2 km. Både vi och hundarna blev nöjda i alla fall. Efter promenaden åkte vi till stugan för fika och värme. Det blåste iskallt hela dagen.

Hundarna är inte säkra på om det blir bra med elden

Idag har vi roat hundarna innan det var dags för Marie-Louise och Hasse att åka hem. Promenad och träning på klubben fick det bli. Vi visste att det skulle komma regnskurar men hoppades att vi skulle hinna klart innan. Det gjorde vi inte… Jag kommenderade Marie-Louise genom tvåans moment och när vi kommit ungefär halvvägs kom en störtskur. Blött blev det och naturligtvis slutade det lika fort som det började.

Livet är orättvist när Yuffie inte får vara med och grilla korv