Vi spårade igår och husse lade spår till Sisu. Ett spår som började med uppletande av spåret och sedan långt var mina önskemål. Sagt och gjort, husse kom tillbaka och meddelade att spåret var ca 1 km långt.

När spåret legat till sig, ca 1,5 h, selade jag på och skickade ut Sisu för att hitta spåret. Inga problem! Rätt håll och ett bra drag i linan. Efter första pinnen gick spåret från ett hygge och in i skogen. Där någonstans börjde Sisu nosa i en rådjursstig. För er som minns bytte Sisu till viltspår på högre tävlingen för en månad sedan. Här såg jag min chans och korrigerade henne genom att säga äh, äh. Sisu tog åt sig och kom till mig. Jag frågade henne var spåret var. Ännu en gång drog hon mot rådjursstigen och jag sa äh, äh ytterligare en gång. Jag var 100% säker på att det var fel spår. När jag frågade henne igen var spåret var suckade Sisu och gick bort från rådjursstigen. Hon plockade upp husses spår igen och fem meter senare hittade hon pinne nr två. Snacka om att den belöningen kom lägligt! Ibland blir det bara så bra helt oplanerat!

Draget i linan var enormt när jag släppte på henne igen efter belöningen. Jag hoppas verkligen att detta satt sig i Sisus huvud. Jag vill inte missa fler spår pga en sådan sak som byte till viltspår. Resten av spåret gick som på räls, över diken och älgskit. Sisu var trött och nöjd efter ett eftermiddagsspår i värmen.