Igår inföll en av årets bästa dagar. Första spårdagen! Ända sedan snön började smälta har jag längtat ut i skogen och nu är det avtinat i skogen med framkomliga vägar. Då vi har höglöp på Märtha åkte husse först ut på klubben för träning med sitt gäng hundar och jag tog mina fyra med mig till skogen efteråt. Tanken var även att roa pojkarna så att de tänkte på annat än löptik. Det fungerade med Naaki. Kiros är för rutinerad för att bli trött i huvudet av 200m spår.

Det här med att spåra med sin gamla tävlingshund igen var som att dra på sig ett par väl ingådda skor. Vi känner varandra utan- och innantill jag och Kiros. Jag gick med honom och bara njöt. Han spårar inte så ofta nu på äldre dagar men han vet exakt vad han ska göra. Igår fick han snusdosor med korv i spåret. När han hittade första stirrade han på mig och undrade om jag var tokig. Sånt ligger väl inte i ett spår! Det brukar vara pinnar! Han var dock helt nöjd med korven.

Alla fyra hundar skötte sig utmärkt. Den kraftiga vinden ställde till huvudbry för Naaki som ännu inte är så rutinerad på olika väderförhållanden. Han hade problem med vinkeln men löste det och tog sig runt spåret med en missad pinne. Jag tyckte att det var en fantastisk debut för honom efter ett långt vinteruppehåll.

Sisu var fantastisk trots spår åt alla håll i blåsten och två timmars liggtid. Hon bryr sig varken om liggtid eller vad som ligger i spåret. Dock busade jag till det i hennes spår och gick på en stock. Där tappade hon det helt och fick hålla på länge innan hon hittade spåret fem meter bort igen. Hur jag lyckades hoppa så långt har hon ännu inte räknat ut för nosat på stocken har hon inte gjort. Hon blev så störd att hon missade två pinnar efter stocken. Lika bra att utmana henne när spåret är kort.

Loova spårade som den prinsessa hon är. Inga problem med vare sig liggtid eller terrängskifte i blåsten. Det var en mycket lovande debut för året.