Valparna fick en större hage i måndags innan jag åkte till jobbet. Jag fixade och lämnade husse med ett gäng glada valpar och en morsa som tycker att valparna börjar bli stökiga och överallt. Loova verkar undra vart hennes små, söta barn som låg i valplådan tog vägen. Vi tröstar henne med att alla småbarnsföräldrar känner så när barnen börjar springa istället för att krypa.

Hittills har vi haft en skiva som varit högre än valplådan som ”grind” i hagen. Loova har utan problem tagit sig in och ut som hon vill till valparna. Tyvärr knäckt Cirdan koden i morse. Koden i hur han tar sig över skivan. Duns sa det och sedan kom en nöjd kille med svansen i vädret utknallandes på mattan i allrummet. Efter det var det bara att inse att tiden med skivan var slut och det var dags att stänga grinden. Betydligt mer passande då Loova hoppar ut ur rummet men inte in. Jag klippte bort buntbanden som höll i skivan innan dagens arbetspass. Pusskalas vid grinden blev det. Äntligen kan Eida och Sisu pussa på valparna hur mycket som helst. Nu på kvällen var Miriel ut en sväng. Jag är fascinerad över att hon bara knatar rakt ut med svansen högt utan minsta ängslan trots okänd yta och resten av flocken utanför. Alla fyra är sådana! Det bådar gott inför framtiden tycker jag. 

Tyvärr blir det inga bilder då min telefon tycker att de ska vara upp och ner.