Inte slut på oturen 4
Jag hoppades på att vår otur skulle ha tagit slut vid det här laget men nu verkar det som om det fanns lite kvar. Det känns som om det är dags att dra täcket över huvudet och komma upp igen när det står 2015 i kalendern. Denna gång är det Kiros tur. Jag noterade en lite märklig gång redan igår på morgonpromenaden. Kiros skuttade till märkligt i början av promenaden men gick sedan normalt igen. Det var inget jag tänkte mer på men när det var dags för eftermiddagspromenaden gick han sämre. Det var normal gång blandad med hoppande på tre ben. Jag hade på morgonen hittat två fukteksem på Kiros och efter promenaden rakade vi fram dem ordentligt utifall det var de som orsakade bekymmer även om jag inte trodde att det var orsaken. Märkligt också att han har fukteksem. Kiros har inte haft ett enda fukteksem under sitt liv. Undra om det har med Strongholdbehandlingen att göra? Ju längre kvällen gick desto mer bekymmer fick Kiros och till slut stödde han inte alls på sitt vänstra bakben. Jag klippte även ur baktassarna och den vänstra var väldigt ful i färgen. Då gick mina tankar till svampinfektion eller fukteksem även där. Det blev en mycket dålig natt med Kiros i först munkorg och sedan i krage. Anledningen till bytet var att jag upptäckte att han blötte ner sin tass genom munkorgen och det ville jag inte.
På morgonen var läget oförändrat, dvs Kiros hoppade fortfarande på tre ben. Jag ringde veterinären. Till råga på allt ringde jag en för mig ny veterinärklinik då jag inte ville till distriktsveterinären här i Mora och heller inte ville till smådjursveterinären i Orsa. Det blev kliniken i Rättvik som både har häst och smådjur. 13.30 fick vi tid och veterinären klämde och kände både här och där. Svamp eller fukteksem ska inte orsaka blockhälta var hans ord och därför letade han efter en annan anledning till hältan. Ännu en veterinär fick lära känna en collies smärttålighet. Han fick reaktioner i andra tån utifrån räknat på vänster baktass. Den tån var även dubbelt så stor som den tredje tån som ska vara lika stor. Med tanke på hur veterinären manipulerade tån skulle en normalt funtad hund säga aj ordentligt. Kiros bara ryckte till lite men stod och härdade tålmodigt ut. När sedan veterinären pratade glatt med honom viftade han glatt på svansen och pussade på veterinären. Det blev en tur till röntgenrummet och där var det spännande för innan oss hade det varit en häst där. Hur ont man än har måste man undersöka ordentligt! Röntgen avslöjade en svag linje i den svullna tån. Benet låg korrekt vilket fick veterinären att anta att linjen som syntes, och som inte ska vara där, var en spricka i tån. Inte underligt att Kiros har ont för veterinären tyckte att en spricka i en tå gör förskräckligt ont. Det blev Rimadyl utskrivet och vila ordinerad.
Ibland känns det som om man ska ha klippkort hos veterinären när man har många hundar. Jag vet att vi har haft sådana här perioder förut och min tanke hos veterinären var att vi började med Rumba i november, Yuffie i februari och nu Kiros i mars. Bara Tifa kvar då… Husse påminde mig nu på eftermiddagen att det hela började ju faktiskt med Tifas livmoderinflammation före Rumba. Jippie! Då borde det vara färdigt för denna gång nu då? Jag hoppas verkligen det för nu känns det lite tungt.