Vi har väntat på att Eida skulle börja löpa. Det har känts att det varit på gång och ca tio månader sedan förra löpet var det dags. Eida har de två senaste veckorna haft en flytning som gått från vit till helt klart. Jag har bara väntat på blodet. Förgäves visade det sig när Kiros blev galen i torsdags och vi fick dela på hundarna. När jag kände på Eida var hon mjuk och helt öppen. I höglöp alltså! Inte underligt att Kiros blev väldigt ihärdig. Utan Kiros hade vi missat löpet totalt. Någon större erfarenhet av löp utan blödning, s k tysta löp har vi inte men nu vet vi hur Eida ser ut utifall det händer igen.

Kiros i snön vid fäbodstugan